Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - »Det nya riksdagsenväldet» - Filosofi och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572 DAGENS FRÅGOR
Första kammaren något kunde tygla sin medkammares maktlust. Likväl —
»förutsättningarna härför vore, att Första kammarens sammansättning till sin, om
man så "må säga, politiska kvalitet skulle vara den andra öfverlägsen. Med
den Lindmanska författningsreformen äro dock alla förhoppningar om en
framtida utveckling i den riktningen, som väl är kändt, fullkomligt tillintetgjorda.
Gäller det rena klass- eller partifrågor, då kan nog Första kammaren än i dag
stå kraftigt emot — vida kraftigare än för landets lyckliga utveckling nyttigt
är. Men gäller det frågor, som upphört att vara partifrågor (t. ex.
folkpensioneringen) och där Första kammarens uppgift egentligen vore att utöfva en
hälsosam kritik i fråga om sättet för reformernas aktualisering, där är Första
kammaren nu och blir väl med tiden allt mindre kompetent att fylla sin uppgift. >/
Samtidigt, anmärker förf., hotas äfven de institutioner, som hittills kunnat
utanför riksdagen representera en oafhängig sakkunskap. Sålunda »äro, som
bekant, planer å bane att helt och hållet beröfva ämbetsverken den
själfständighet de i viss mån ännu besitta; och det är icke osannolikt att dessa planer
skola förverkligas. De komma ju i hög grad att befrämja den beundrade och
beprisade regeringskraftigheten. Riksdagen ser på ämbetsverken med regeringens
ögon. och att ämbetsverken själfva samt en stor del af såväl höger- som
vänsterpressen reagera mot reformen eller åtminstone ställa sig tveksamma inför
densamma, skall knappast komma att minska utsikterna för dess genomförande.)
»Jag erinrar i detta sammanhang äfven om det uppenbara förakt för
sakkunskapen i s. k. sakkunnigkommittéer, som ej länge sedan uttalats från högt
uppsatt parlamentariskt» håll; om huru man t. o. m. velat tänka på ett nytt
namn för dessa kommittéer, för att all frestelse att i dem insätta verkligt
sakkunniga måtte försvinna; samt om huru i långa tider de parlamentariska
kommittéerna fyllts med personer utan all sakkunskap i det ämne som
förelagts dem, men med rätt att »inkalla» eller inkommendera verkligt sakkunniga,
af hvilkas upplysningar deras högheter kommitterade händelsevis i nåder velat
begagna sig.»
»Att de ansatser till ökad sekretess som utmärka vår nya parlamentarism
icke äro rätt förenliga med ett fritt statsskick borde säga sig själft. Sekretessen
ger ett spelrum åt det personliga godtycket, som en god och ärlig statskonst
icke behöfver, men som en dålig och slingrig statskonst alltid frestas att
missbruka.»
Det här anförda kan vara nog. Otvifvelaktigt har herr Flodström
satt fingret på en rad af typiska missförhållanden, som
vänsterparlamentarismen skapat eller yttermera befordrat. Man borde kunna
vänta, att dessa ord, just därför att de komma från en vänsterman
med herr Flodströms ställning bland de sina, skulle bära frukt.
Men med kännedom om hur sådan kritik inom det egna lägret förut
behandlats kan man vara säker att allt stöd från utomstående
kommer att behöfvas, om den skall leda till något.
Filosofi oeh Den 21 oktober 1792 intågade de franska
revolutionspolitik, trupperna i Mainz. Alldeles som Henrik II en gång
förklarat, att han angrepe tyska länder blott för att »försvara den
tyska nationens och det heliga romerska rikets frihet», lyssnade nu
tyskarne till förkunnelsen om att frihet och ljus följde invasionshärens
fanor. I from tro uppstämde man omväxlande Marseljäsen och Schillers
sång till friheten, hvilka blott två årtionden senare skulle symbolisera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
