Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Sociala och politiska förhållanden i ryska Östersjöprovinserna. Af Ernst Lundström - Den lettiska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sköflades 85 riddargods ensamt i Livland. Oersättliga
konstskatter, boksamlingar och handskrifter, hvaribland
pergamentsbref från medeltiden och kungabref i original, blefvo lågornas
rof. Många adelsmän mördades, icke sällan på det mest
förrädiska och lömska sätt och trots högtidligt gifna försäkringar.
Man rasade icke blott mot människor och stora gårdar.
Hästar och kor nedslaktades grymt och ändamålslöst på fälten,
orangerier och trädgårdar sköflades. Ädelt villebråd sköts i
massor och fick ligga och ruttna. Äfven gift användes till att göra
sig af med besvärliga personer. På en plats blefvo af 35
posterade kosacker 34 förgiftade rned arsenik. I Riga rådde en
tid anarki. Personer nedskötos på öppen gata. Så t. ex. en
öfverstelöjtnant v. Loewis, som vågade hjälpa en gammal dam,
hvilken af några judiska slynglar kastats ur sin droska. Inalles
skedde under denna revolution 1905 och 1906: 799 mord och
mordförsök, 1,065 röfvareanfall, 2,749 stölder o. s. v. Det gick
i Riga så långt, att en deputation af »Federativ-kommittén» med
en jude i spetsen kallad »Maxim» en dag kom till guvernören
och omtalade, att han var — afsatt. Guvernören behandlade dem
med mild ironi, men vågade ej låta gripa dem, ty han hade för
få soldater att befalla öfver.
Huru skall man då söka förklara utbrottet af en så hemsk
och ödeläggande revolution som den lettiska 1905? Den är ju
så mycket mer märkvärdig och svårförklarlig, som den utbröt
bland ett folk, som dock allt sedan Gustaf Adolfs dagar åtnjutit
jämförelsevis god folkskoleundervisning och fostrats i
evangelisk-luthersk tro af ett högt stående, tyskt prästerskap. Det finnes
icke blott lettiska utan ock ryska författare, som vilja kasta hela
skulden på den baltiska adeln. Till och med ryska historiska
fackmän synas här ej stamma på målet. Ehuru såsom i det
föregående antydts den baltiska adeln ingalunda torde kunna
fritagas från skuld, i det den under generationer genom sitt
förhållande till lifegenskapen o. d. beredt jordmån för hatets och
anarkismens sådd, är det utan tvifvel falskt att utan vidare
tillskrifva adeln hela eller kanske ens största skulden. Många
faktorer spelade säkert in. Allra minst passar det sig från ryskt
håll att vältra allt ansvar öfver på balterna. Ty ryssarna själfva
torde ha en dryg del af skulden. Man kan, då man hört och
läst något af den ryska politiken i Östersjöprovinserna före och
efter revolutionen, icke värja sig från tanken, att de nog inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
