Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Utrikespolitik öfversikt. Balkansituationen efter fredssluten — Ulsterfrågan — Frankrike och Tyskland. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom en revansch-invasion på egen hand »räta till» Albaniens
af Londondiplomaterna mödosamt bestämda östgräns en smula.
Trippelententens makter funno naturligtvis detta Österrikes tilltag
att med hot om »isolerad aktion» kort och bestämdt kräfva
och genomdrifva respekt för »Europas uttalade vilja» högeligen
inkorrekt och onödigt. Mot syftemålet kunde de emellertid ej
anständigtvis opponera, och serberna sågo sig därför nödsakade
att skyndsamt draga sina trupper tillbaka öfver »Londongränsen»
och i oskuldsfull ton bedyra, att man i Wien alldeles
missförstått deras fredliga afsikter, som på intet vis stredo mot
andemeningen i makternas en gång kungjorda visa rådslut.
Hvad blir nu resultatet för framtiden af alla dessa blodiga
strider, invecklade diplomatiska förhandlingar, vältaliga
fredskärleksbedyranden och hotfulla mobiliseringar? På den frågan
måste svaret bli ganska tveksamt, om man nämligen vill gå
djupare in på saken än allenast till en framställning af nya
gränser och ändrad folkmängdsstatistik. Redan dessa yttre
tecken till de ändrade maktförhållandena visa emellertid, att
Bulgarien, som arbetat mer än alla de andra i det blodiga verket,
dock fick minsta andelen af bytet, medan Grekland, hvars
militära bedrifter torde väga allra lättast vid en framtida
krigshistorikers opartiskt jämförande uppskattning, likväl skördade
den största vinsten. Och detta gäller i bägge fallen såväl i
fråga om landutvidgning som om antalet »befriade bröder» af
befriarens egen nationalitet. Montenegro tyckes ha ökat
landområde och folkmängd med 70 à 80 procent, och Serbien har
af det omstridda Macedonien erhållit en vida större anpart än
det före kriget kunnat drömma om — och än som torde vara
förenlig med dess fredliga assimileringsförmåga. Grundorsaken
till denna disproportion mellan uppoffringar och vinstresultat
är gifvetvis att söka i Bulgariens otroligt kortsynta och
klumpiga diplomati i segerrusets öfvermod. »Bulgariens armé och
dess folk ha fyllt sin plikt, dess diplomati var det, som begick
alla felen», utropade den 16 november i ett valtal landets
nuvarande utrikesminister Gennadiev, och han bör äga vitsord som
sakkunnig. De felande ha indirekt erkänt omdömets riktighet
genom att förfalla till tvister om hvem ibland dem som bär
ansvaret för det andra Balkankrigets utbrott; däremot tyckas
de afstå från att söka ursäkta och motivera detta ödesdigra
felgrepp. I historien kommer denna händelse att stå som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
