Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Processkommissionen och häradsrätterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 507
enligt den tanke han för närvarande hyser, böra i första instans utan
åtskillnad mellan stad och land anordnas dels allmänna domstolar
med allenast en rättskunnig ledamot, närmast motsvarande våra
nuvarande häradsrätter, dels kollegiala domstolar, i allmänhet blott en
i hvarje län, för mål af mera speciell natur eller invecklad beskaffenhet
(kurs. här).
Att rådstufvurätterna i de smärre städerna böra försvinna, därom
råder, såsom justitierådet Hellner äfven själf anmärker, ingen
meningsskiljaktighet bland dem, som sysslat med hithörande frågor. Man
måste vidare med tillfredsställelse konstatera, att meningen är att
föreslå häradsrättens kvarstående såsom första instansens domstol i
ungefär dess nuvarande form. Men därjämte framkastar justitierådet
Hellner en tanke, som måste väcka stora betänkligheter.
Häradsrätternas kompetens skulle inskränkas och ej blott sålunda, att mål
af mera speciell natur skulle undandragas dem, utan så att nybildade
kollegiala domstolar skulle helt eller delvis öfvertaga häradsrätternas
rättskipning i mål i allmänhet af mera invecklad beskaffenhet.
Att häri skulle ligga en stor fara för att deras nuvarande goda
anseende skulle sjunka, torde ligga i öppen dag. Hvad skulle vi få
för verkligt goda jurister, som skulle vilja stanna hela sitt lif i en
domstol, som direkt eller indirekt frånkännes förmågan att döma »i
mera invecklade mål»? De invecklade målen äro ju de, som sätta
någon spets på domaretillvaron och hålla uppe den juridiska
bildningen. Massan af slentrianmässigt afgjorda mål är redan mer än
tillräckligt stor för att bereda juridiskt intresserade häradshöfdingar
ledsamma dagar. Följden af den påtänkta anordningen blefve
säkerligen den, att häradshöfdingplatserna skulle blifva, hvad vi hittills
förskonats ifrån, öfvergångsplatser i juristkarriären. De dugliga skulle
gå vidare och de dåliga stanna kvar. — Och hvad skulle allmänheten
få för förtroende för en sådan domstol? Det kan vara illa nog, att
specialmål tagas bort från häradsrätternas kompetens — men där
finnes ju åtminstone det skälet, att särskild sakkunskap kan anses
erforderlig för bedömande af målet. Undandragas häradsrätterna
därjämte mål, för hvilkas bedömande en allmän juridisk utbildning är
tillräcklig, komme gifvetvis allmänheten att draga den slutsatsen, att
häradsrätten är en domstol af underhaltig beskaffenhet. Vi äro redan
nu bekymrade öfver, att öfverrätternas arbetsbörda är så stor, att
målen ligga åratals i hofrätterna och i högsta domstolen, och vi
äro beredda till ganska drastiska åtgärder för att ernå drägligare
förhållanden. En minskning i förtroendet till första instansens domstol
skulle säkerligen leda en ännu starkare ström af klagande parter till
öfverrätterna, och då vore den sista villan värre än den första.
I Tyskland, där en anordning liknande den af justitierådet Hellner
ifrågasatta finnes införd, har man med stigande oro konstaterat den
circulus vitiosus som ligger i minskad tilltro till första instansen och
däraf föranledd ökning i klagomålen till högre rätt, ett nödtvånget
utvidgande af dessa högre instanser, alltjämt växande antal domare
och däraf följande lägre genomsnittsduglighet i allmänhet och sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
