Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Carl Schirren. Några ord om en baltisk historiker. Af Nils Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM EN BALTISK HISTORIKER 461
Men allt detta var dock intet annat än arbete på de stunder
han fick lediga från sitt lifs stora uppgift. Redan under
Dorpat-tiden hade hans intresse fängslats af den sista stora
brytningstiden i Livlands historia, den livländska adelns kamp mot
Sverige och den härur framvuxna strid, som gjorde Ryssland till
Sveriges arftagare. Alltmer mognade hos honom planen att
skrifva det stora nordiska krigets historia. Åt denna uppgift
ägnade han årtionden af samvetsgranna arkivstudier i Berlin,
Dresden, Hannover, Marburg, Oldenburg, Köpenhamn, Stockholm
och Moskva, för att icke nämna en massa smärre arkiv, bl. a.
i den svenska landsorten. Och han hade vid sin död samlat
ett enastående arkiv af väl ordnade och systematiskt förtecknade
afskrifter (numera tillgängligt i det livländska ridderskapets arkiv
i Riga).1 Med otålighet och med en till dyrkan gränsande tro
på hans förmåga väntade hans vänner och landsmän på det
stora verket. Men ju längre hans arbeten fortskredo, dess längre
tyckte han sig stå från målet.
Anledningen härtill låg till en del i en öfvermåttan stor
själfkritik. Schirrens stränga uppfattning af hans forskarkall afvisade
hvarje tanke att på genvägar nå sina resultat. Empiriker till
hvarje tum som han var, var ingenting honom mera främmande
än en historieskrifning, som på en ofullständig genomforskning
af ifrågakommande material grundade en alltför lättvindigt
vunnen helhetsbild. Ihålig är den historieuppfattning, sade han en
gång, som vill »begreifen machen ohne begriffen zu haben». Mot
intet svängde han så gärna sin ironis gissel som mot konstlade
försök till transcendentala tydningar af historiska förlopp.
Ingenting är lättare, slungar han en författare i ansiktet i en recension,
än att afstå från att »låta tingen själfva tala, hvilket fordrar för
mycket studier och för stor insikt, och att i stället själf friskt
tala om tingen — då behöfs det ingen längre förberedelse».
Och då det gällde ett sådant ämne som hela det stora nordiska
krigets historia, kunde icke ens en järnflit sådan som Schirrens
fylla de kraf han själf uppställde.
Men kanske hade ändå åtminstone delar af det stora verket
sett dagen, om icke också andra orsaker hade spelat in.
Schirrens, livländarens, intresse för det stora nordiska kriget anknöt
sig närmast till Johan Reinhold Patkuls personlighet och hans
kamp mot den svenska absolutismen under Karl XI som under
1 Se härom Stilles redogörelse i »Karolinska förbundets årsbok» 1910.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
