Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ekonomisk öfversikt. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturligtvis med lifligaste erkännande af spådomskonstens
vansklighet.
Världen har nu sedan omkring tre år tillbaka befunnit sig
i en utpräglad högkonjunktur, därom kunna meningarna ej
gärna vara delade. Perioden har emellertid knappast företett
sådana drag af våldsam och öfverspänd företagsamhet, som
ofta utmärka en kulminerande uppgångstid; och den som anser
att en högkonjunktur icke kan sluta utan en spekulationsorgie
föranledes däraf närmast till den slutsatsen, att omslaget ej kan
vara mycket nära förestående. Men förutsättningen är
knappast riktig, ty konjunkturväxlingarna kunna otvifvelaktigt ske
utan att sådana paroxysmer ha gått förut; och det är t. o. m.
tänkbart, att utvecklingen under inflytande af ett bättre
organiseradt kreditväsen i stort sedt går i riktning af en minskning
i kastningarnas våldsamhet — hvilket ej är detsamma som
deras utjämnande.
Med detta är emellertid ingenting positivt uttaladt om hur
läget i verkligheten är. Och för att förstå detta är det
önskvärdt att först klargöra för sig innebörden af ett förhållande,
som från början skilt denna högkonjunktur från dess närmare
föregångare. Egendomligheten består i hvad som brukar kallas
dyrare »pengar». Hur »pengar » kunna vara dyrare eller
billigare, är visserligen omöjligt att inse, då man för ett
kilogram guld alltid kan få 2,480 kronor eller 2,790 riksmark,
o. s. v., o. s. v.; och det skulle mycket bidraga till klarheten i
ekonomiska diskussioner, om man kunde enas om att icke tala
om dyra eller billiga »pengar» då man menar dyrt eller billigt
kapital, d. v. s. — kort uttryckt — då man menar kostnaden
för att disponera köpkraft under viss tid. »Dyra pengar» är
alltså affärsspråkets uttryck för hvad vetenskapen och väl också
det enkla sunda förnuftet kallar hög räntefot, och detta är hvad
som i verkligheten har utmärkt den sista högkonjunkturen.
Häri ligger afgjordt en egendomlighet för denna. Mot slutet af
en högkonjunktur springa visserligen räntesatserna alltid upp
— det är uttrycket för att kapitaltillgången icke är tillräcklig
för de anspråk som ställas därpå och samtidigt enda medlet
att begränsa dessa anspråk; men denna gång har räntefoten
egentligen aldrig varit låg. Detta kan ganska lätt ses genom
en jämförelse mellan högkonjunkturens tre första år — tiden
före rubbningarna på »penningmarknaden» — under denna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
