Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Brottslighetens bekämpande. Af Viktor Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 VIKTOR ALMQUIST
När nu för tiden klagas öfver, att råa förbrytelser öfvas, den
ena tätt efter den andra, är det således allt skäl att eftertänka,
huruvida samhället härutinnan är skuldlöst; om ej någon
försummelse ligger detsamma till last. Ett sådant eftersinnande
kan möjligen bidraga till klarhets vinnande, i fråga om hvad
från samhällets sida kan åtgöras till det ondas förbättrande.
Det är icke statsmaktens uppgift att tillintetgöra, hvad naturen
hos människan nedlagt. Begär till personligt välbefinnande har
människan rätt att hysa; och rätt har hon att kämpa för detta
begärs tillfredsställande. Men statsmakten åligger
öfvervakan-det, att detta begär ledes på lofliga vägar, hvilket sker genom
fostran och tuktan.
Sedan hemmets fostran och skolans vägledning upphört —
i fall de verkligen gifvits på rätt sätt — så inträder emellertid
för flertalet unga en alldeles otyglad frihet, lätteligen öfvergående
i själfsvåld. Den makt, som nu borde taga vid, under den
allra farligaste utvecklingsåldern, vore kyrkan. Men vi känna
tyvärr, hurusom tidens gudar äro andra än den, hvars talan
kyrkans tjänare hafva att föra. De predikanter, som nu hafva
de unga massornas öra, tala icke om själföfvervinnelsens dygd,
icke om laglydnadens ära och arbetsamhetens heder. De ropa
ut till de ungas skaror, — till alla dessa, som så litet veta och
så litet förstå —, att dock de sitta inne med den sanna
visdomen. Läror, på hvilka den talande själf icke tror, inplantar
han i okritiska sinnen: »Följen era drifter! Samvetet är en
produkt af de bättre lottades inpiskning. Vi skola skapa en stat,
hvars gud heter lusta, hvars kung heter lättja, en stat, där
bildning är skam, där renhet i hjärta och tal väcker allas löje!»
Må vi icke klandra dem som från de kristna templen borde
leda unga och gamla. Hvad kunna de förmå, som hafva att
tala sanningens stränga ord om plikt och själfuppoffring, om
törnekrans och lidande, hvad förmå de emot dem, som smickra
lidelserna och utlofva sinnlighetens lustgårdar åt sina trogna?
Lägg i den unga mannens eller kvinnans hand en ädel
för-kunnares bok och lägg på bordet en sinnesretande lättfärdig
skrift, uselt skrifven och smutsigt illustrerad. Tror någon, att
ej denna bok och denna skrift i nästa stund bytt plats? Det
rafflande, det retande vinner öfver det allvarliga. Men staten,
som dock har till uppgift att stärka de återhållande
krafterna hos sina medlemmar för att stäfja missbruken af deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
