Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Humanistiska studier och prästbildning. Af Gunnar Rudberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och skulle bättre tider randas, är det af vikt att ej i onödan
ha utrymt några positioner. Det är lättare att vinna en stark
ställning, där traditionen, om än svag, bevarats, än där man
har att börja på nytt.
* *
*
De gifna möjligheterna måste utnyttjas på bästa sätt. Detta
erbjuder emellertid, kanske ej minst för grekiskan, betydliga
svårigheter. Hur studie- och examensförhållandena bäst skola ordnas
i detalj, är här ej platsen att diskutera. Ett par allmännare
synpunkter förtjäna dock måhända att påpekas.
Examen i grekiska bör vara lämpad efter de blifvande
fackstudierna. Men det vore helt säkert oklokt att begränsa sig
till det nytestamentliga materialet allena. Vid läroverken går
det ej för sig, ty undervisningen i grekiska är afsedd äfven för
andra än den blifvande prästen — t. ex. språkmannen och
historikern. Pedagogiskt vore det dessutom säkert olämpligt att
börja med sengrekiskan, där de språkliga förhållandena i så
mycket äro flytande. Den som skall studera grekiska, måste
läsa attiska. Relativiteten i de språkliga lagarna lär man sig
så småningom ändå.
Men jag tror, att det vore oklokt äfven beträffande de
blifvande teologernas universitetsstudier. Jag kommer här åter
till hvad jag förut sagt om dessa studiers allmänna betydelse.
Hellas och hellenismen äro ej detsamma, äfven om vägen till
det antika Hellas för oss går öfver Rom och hellenismen. Det
är med all rätt, som man på senare tid starkare betonat
hellenismens betydelse, både i dess litterära och i dess mer folkliga,
hvardagliga sida, som vi nu känna genom de egyptiska fynden.
Men man kan ej nöja sig med ett om än så intressant »Licht
vom Osten». Ljuset kommer också från en annan punkt.
Athen har något att ge, som hvarken Alexandria eller den
helleniserade orienten kan ge. Och af den attiska litteraturen
kommer intet den blifvande teologens studier så nära som
Platon; förbindelselinjerna äro många. Det torde ej heller — för
att ansluta sig till John Stuart Mills bekanta ord — skada den
kristne läraren att en gång mera in concreto ha blifvit erinrad
om att det funnits en man, som hette Sokrates. På tänkande
kristet håll torde man väl vara med på Wilamowitz-Moellendorffs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0359.html
