Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Den tyska arméreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det heliga Ryssland med sin oanade förmåga af själfläkning redan
lyckats hämta sig från de sår som kriget med Japan och den
därefter följande revolutionen slagit och man har därför att återigen
räkna med dess militära inflytande på den allmäneuropeiska
situationen.
För den tyska politikens ansvariga representanter har det redan
länge stått klart att man i längden icke kan räkna på att Ryssland
med sina enorma resurser skall stå som en overksam åskådare af
utvecklingen i det öfriga Europa. Delbrück hänvisar med full rätt
på den i våra dagar allt mer och mer växande panslavismen och
framhåller att en rörelse sådan som denna så småningom måste
komma att tvinga fram en expansionspolitik från Rysslands sida,
samtidigt med att han påpekar, att det nuvarande ryska regementet
med alla sina många synder dock har den förtjänsten, att det är fritt
från den karikatyr på parlamentarism, som fördröjer och stäcker
hvarje målmedveten framstegspolitik i den habsburgska
dubbelmonarkien. Därför måste man från tyskt håll med allvarliga bekymmer
iakttaga det ryska väldets liksom en elementarkraft växande styrka.
Förr eller senare kommer den dag, då germaner och slaver måste
drabba samman och då det gäller att sätta en damm för den från
öster framträngande folkfloden, om icke den västerländska kulturen
skall öfversvämmas och försvinna under trycket af massorna från
öster. Det är för denna uppgift som Tyskland måste hålla sig redo,
och för den skull är det, som man i dessa dagar kräfver att
sekelminnet af Tysklands befrielse från det franska herraväldet är 1813
skall firas genom en alla samhällsklasser omfattande kraftanspänning,
ämnad att för hela världen visa, hvad det unga tyska imperiet
förmår, då det gäller att värna sin fäderneärfda odling.
I själfva verket innebär det nu framlagda arméförslaget egentligen
intet annat än ett förslag om att till fullo genomföra det program
hvarpå det tyska försvaret sedan långliga tider tillbaka är grundadt,
nämligen den allmänna värnplikten. Som bekant har man tills dato
i Tyskland af olika skäl icke varit i stånd att tillgodogöra sig mer
än en relativt ringa del af det manskap som författningsenligt skulle
hafva trädt under fanorna. En nyligen utkommen skrift af general
von Beseler meddelar åtskilliga för belysning af detta förhållande
särdeles intressanta siffror. År 1911 utgjorde antalet verkligen
tjänstgörande värnpliktiga i Tyskland 292,155, under det att ej mindre än
95,280 fritogos från tjänstgöringsskyldighet. Att ett dylikt förhållande
icke kan bestå under nuvarande omständigheter, då alla länder i
världen — utom vårt eget fädernesland — anstränga sig till det yttersta
för att öka sin militära styrka är lätt att inse, och problemet ligger
mindre i själfva principfrågan än i problemet att skaffa medel till
täckande af de med ökningen af arménumeråren nödvändigt förenade
kostnaderna. Här har det nya förslaget sin ur partipolitisk synpunkt
mest sårbara punkt, och tvifvelsutan komma de hetaste striderna att
stå just om denna del af förslaget.
Nödvändigheten af den nya tyska kraftspänningen betraktas alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
