Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Folkstämningar i våra dagars Frankrike. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan detta skrifvits har åtskilligt inträffat i Frankrike, som
ganska tydligt gifver vid handen att den allmänna stämning
som i det föregående analyserats redan börjat göra sitt
inflytande gällande inom politikens område. Den starka och utbredda
opinion, som stödde och genomdref Poincarés presidentval, kom
såvidt man kan döma på afstånd till kanske största delen från
de kretsar där den nyväckta patriotismen har sina talrikaste
representanter, och ledmotivet i den till hans förmån drifna
agitationen har varit krafvet på att ändtligen en gång vid
statsrodret få en man, som kan tänkas vara i stånd att utåt —
särskildt naturligtvis gent emot Tyskland — häfda den franska
statens anseende. Att det gamla revanschbegäret ännu är lika
vaket som någonsin kan man med lätthet sluta af de
yttranden som fällts i samband med nyligen väckta frågan om
nödvändigheten af att i tid öka den franska arméns numerär för
att hålla den i jämnbredd med den fruktade fienden på andra
sidan Rhen. Till och med den ofta återkommande tanken på
att genom upprättande af en ny armé, sammansatt af färgade
folkslag, öka Frankrikes värnkraft har nyligen dykt upp ännu
en gång, och därtill med direkt spets mot Tyskland. Samma
aggressiva anda talar också ur en del af de kommentarier
hvarmed den franska pressen försett kejsar Nikolaus’
handskrifvelse till Poincaré. Äfven på inrikespolitikens område har man
här och där kunnat förmärka tendenser, som häntyda på att
man numera ganska allmänt önskar en större
maktkoncentration och mera auktoritet i styrelsen än hvad som hittills
förekommit. Men hur berättigadt detta än i och för sig må vara,
så har det dock såsom i det föregående framhållits kommit
något för hastigt för att man skall kunna känna sig fullkomligt
öfvertygad. Emellertid behöfver detta ingalunda hindra att den
förskjutning i den allmänna uppfattningen, för hvilken Rey är
den kanske mest typiske representanten, ännu kan komma att
låta ganska mycket tala om sig och sätta sina märken i
Frankrikes både inre och yttre politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
