Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Riksdagens viktigaste fråga. Af Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 RIKSDAGENS VIKTIGASTE FRÄGA
lar på de nuvarande fattigvårdskostnaderna. Som bekant
kunna vi inom den allra närmaste framtiden vänta en
fullkomlig omläggning enligt delvis helt nya principer af vårt
fattigvårdssystem, och då blir det således fråga om helt andra
och säkerligen större kostnadssiffror. I denna punkt sväfvar
således utredningen fullkomligt i luften. Ej heller förefinnas
ens några approximativa siffror för den utsträckning i
hvilken pensioneringen måste suppleras med »tillskott» eller
annan fattighjälp från kommunerna. Erfarenheten både från
Danmark och England (se t. ex. en intressant artikel i
decemberhäftet af Economic Journal för 1912) visa, att
motsvarande lagar i dessa länder icke alls minskat
fattigvårdskostnaderna i den utsträckning som man tänkt sig, utan att de
medfört en oväntad ökning i understödstagarnas antal.
Slutligen medför den föreslagna ordningen för invaliditetens
bestämmande alldeles särskilda anledningar att antaga, att
kostnaderna skola vida öfverstiga de beräknade. Det är nämligen
icke fråga om någon uteslutande fysiskt bestämbar invaliditet,
som kan konstateras genom ett läkarbetyg — läkarbetyg skola
öfverhufvud taget icke obligatoriskt komma till användning —
utan den demokratiskt sammansatta pensionsnämnden skall
afgöra, huruvida den ansökande på grund af varaktig
oförmåga till arbete kan anses vara ur stånd att vidare försörja
sig genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och
färdigheter. Det är tydligt, att ett dylikt afgörande måste grunda
sig på mycket subjektiva omdömen, och nämnden har
mycket liten anledning att icke vara synnerligen liberal i
tolkandet af begreppet invaliditet, då ju kostnaderna för en
dylik slösaktighet endast med en ytterst ringa del (Vs) direkt
falla på kommunen ifråga.
Att bibehålla det system enligt hvilket det nu föreliggande
förslaget är uppbyggdt, är tydligen omöjligt, om man vill ha en
socialförsäkring, som främjar och icke motarbetar individer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
