Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Tysklands framtid: världsmakt eller europeisk kontinentalmakt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 DAGENS FRÅGOR
ämbetsman i tyska Sydvästafrika och under vidsträckta resor i olika
delar af världen har han äfven haft tillfälle att på ett mera konkret
sätt tränga in i hithörande problem. Både ämnet och författaren äro
sådana, att en kort sammanfattning af bokens grundtankar synes
försvara sin plats.
Redan själfva titeln låter ana författarens ståndpunkt. Tyskland
kan icke slå sig till rö med resultaten af den enhetskamp som
beseglades genom kejsarproklamationen i Versailles. Ett dylikt
stillastående skulle betyda tillbakagång och förtvining. Tyskland har i sin
utveckling, framför allt på det ekonomiska området, hunnit därhän,
att det måste se till, att äfven den tyska nalionalkaraktären och den
tyska kulturen få göra sin medbestämmanderätt gällande i
världsutvecklingen under täflan eller kamp med de makter — närmast åsyftas
naturligen England — som redan i detta afseende vunnit
århundradens försprång. Tyskland måste, menar författaren, »för sin
folktanke göra anspråk på en afgörande medgestaltningsrätt i afseende
på den kommande världsepoken». Hvad författaren nu åsyftar är att
söka uppgöra ett slags balansräkning mellan å ena sidan de hämmande
inflytanden på den tyska nationen, som kunna tänkas hindra den
utveckling förf. anser såsom den önskvärda eller kanske rättare
nödvändiga, och å andra sidan de egenskaper som kunna tänkas uppbära
och möjliggöra densamma. Till de förra räknar förf. den nedärfda
religiösa och politiska splittringen, det »sena inträdet i de aktiva
världsfolkens krets», den felande samhörighetskänsla inom nationen,
som tager sig uttryck i socialt kastväsen och partisinne, bristen på
nationellt själfmedvetande och nationell instinkt, egenskaper som
engelsmän och fransmän i så hög grad besitta, samt slutligen den ringa
förekomsten af »sinne för världspolitik». Till förutsättningarna för
framgång åter räknar han tyskarnes individuella plikttrohet, deras flit
och noggrannhet i arbetet, deras kunskapsrikedom samt —
betecknande nog — deras utmärkta militära organisation. I de senare
partierna af sitt arbete öfverför förf. sin grundåskådning in concreto på
vissa sidor af den moderna tyska politiken och söker särskildt
uppdraga vissa riktlinjer för utvecklingen af Tysklands kolonial- och
utrikespolitik. En hufvudplats intager hans kategoriska kraf på
ytterligare kraftutveckling på det militära, särskildt det sjömilitära området.
Anmärkas bör emellertid hans kraftiga framhållande — gentemot
engelska misstankar — af att flottan ej afser eröfringar utan skydd och
trygghet för Tysklands fredliga expansion. I afseende på det tyska
kolonialväldets utveckling afvisar han ock med skärpa beskyllningar
för aggressiva planer mot äldre koloniala makter; hvad som afses utom
utvecklingen af Tysklands nuvarande koloniala besittningar är en
fredlig »penetration» — kulturell och ekonomisk — af de områden som
ännu stå öppna.
Grundåskådningen i Rohrbachs bok ter sig säkerligen för flertalet
svenska läsare ganska främmande. Detta beror icke blott på den
något lättköpta filosofiska jargon, hvari den — såsom ej ovanligt i
vetenskapens hemland — allt för ofta blifvit klädd, eller den ibland något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
