Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stämningar och förhållanden i Finland. Af Emil Schybergson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 EMIL SCHYBERGSON
sitt förstöringsarbete så fullständigt, som man måhända
åtminstone i utlandet föreställer sig det, så är dock förändringen i
ett afseende påtaglig och enligt all sannolikhet definitiv,
nämligen i fråga om det omedelbara förhållande, hvari vi i
statsrätts-ligt afseende förut stått men icke mera stå till monarken.
Icke heller förut har monarkens beslut i våra angelägenheter
uteslutande eller ens till hufvudsaklig del påverkats af den
inhemska regeringens rådslag, utan såväl generalguvernören som
äfven andra ryska män och institutioner ha i dem esomoftast
haft det afgörande ordet. Men nu har det ryska ministerrådet
i de flesta finska angelägenheter af någon betydelse på sig
öf-verfört den makt, som i dem enligt grundlagarna tillkommer
monarken, om ock ärendena sedan yttermera för monarken
föredragas — de i hvilka ministerrådet fattat uttryckligt beslut, af
ministerrådets ordförande, de öfriga af Finlands
ministerstatssekreterare. Och därutöfver har ministerrådet tillsammans med
riksduman öfverskridit de gränser vår konstitution uppställer
för monarkens maktbefogenhet.
Det kan icke förtänkas Finlands folk, om det nu liksom
i fråga om införandet härstädes af rysk värnplikt gör allt hvad
i dess förmåga står för att motarbeta denna usurpation af den
om ock begränsade lagstiftningsrätt, som i grundlagarna är
landtdagen tillerkänd.
Af våra politiker göra flera härvid gällande, att de rättigheter
man nu tager bort i sinom tid åter skola tillfalla oss, blott vi
göra motstånd mot olagligheterna. Men det är väl mer
sannolikt, att mycket af det som nu går förloradt förblir förloradt.
Under och mirakel, sådana som japanska kriget och storstrejken,
kunna väl icke alltid komma oss till hjälp, såsom år 1905, och
äfven då var hjälpen enbart af öfvergående art. Ett kort
uppehåll och sedan tog systemet åter vid på samma sätt som förut.
Men huru än förhållandena i framtiden komma att ordna sig, har
motståndet i den lagliga form, som detta motstånd, benämndt det
passiva, hos oss antagit, sin utomordentligt stora betydelse, äfven
och icke minst för den nu lefvande generationen. Till och med
om ingenting i sak skulle vinnas därmed, så förhåller det sig
dock med en nation som med den enskilda individen, att det är
lättare att bära en oförrätt, om man gjort hvad man förmått för
att afvärja den. Detta är den sedliga, lifgifvande innebörden i allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
