Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Stämningar och förhållanden i Finland. Af Emil Schybergson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STÄMNINGAR OCH FÖRHÅLLANDEN
I FINLAND
AF BANKDIREKTÖR EMIL SCHYBERGSON
Redan vid blotta genomögnandet af de dagliga tidningarnas
öfversikter öfver händelserna under det förflutna året får
man en inblick i hvad allt vi i Finland därunder nödgats
upplefva af politiskt förtryck och olaglighet. Och då systemet
pågått på samma eller ungefär samma sätt år efter år, ter det sig
nästan som en gåta äfven för oss själfva, att vi icke äro helt
och hållet tillintetgjorda, utan att tvärtom lifaktighet och
arbetsglädje på de flesta områden kunna iakttagas.
För ett år tillbaka, då Selma Lagerlöf besökte vårt land,
yttrade hon om oss, att ett folk, som förstår att behärska sin sorg,
äfven förmår behärska sitt öde. Men så enkelt är spörsmålet
dock icke, utan där inmänga sig andra faktorer med hvilka
den som vill besvara frågan har att räkna.
Det är på det politiska området, som olyckorna träffat oss
mest omedelbart och tillika varit talrikast. Skulle vi få tro
dem som skrifvit om oss i den högre stilen, på vers eller prosa,
så hade redan för ett tiotal år tillbaka den sista fliken af vår
konstitutionella fana gått förlorad. Men allt fortfarande, när
helst en politisk olycka träffat oss, och de komma slag på slag,
upprepas samma ord eller åtminstone samma tanke. Det är
icke blott Puriskevitsch i den ryska riksduman, som tillropat
oss sitt »finis Finlandiae». Andra ha gjort det också, både förut
och efteråt. När det kommer att ske oåterkalleligen för sista
gången, torde tillsvidare icke kunna afgöras.
Detta, att vi sålunda trots alla begrafningstillbud dock ännu
äro vid lif, har för ingen del sin förklaring däri, att vår
konstitution varit så rikligt tillmätt, att förlusterna, huru stora och
huru många de än varit, dock icke förmått göra slut på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0108.html
