Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Sockerfrågan. Af Gustav Cassel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 GUSTAV CASSEL
icke beräkna den blifvande nettovinsten för lågt har jag bortsett
från den vinst bolaget bör kunna göra sig genom stegrad
afsättning, äfvensom lämnat en viss marginal utöfver den beräknade
minimivinsten. Jag vill å andra sidan icke heller påstå, att
det är alldeles omöjligt att tänka sig finansministerns plan
genomförd i dess helhet, men fara är dock, att man just vid
steget från 8 till 7 öres tullsats öfverskrider den gräns inom
hvilken man med tillräcklig trygghet kan röra sig.
Det synes mig alltså att, om tullsatsen för 1914 och 1915
fastställdes till 10 öre, för 1916 till 9 öre och för 1917 till 8 öre,
det vore säkrast att tills vidare stanna vid denna sänkning och
låta tullen äfven för 1918 kvarstå vid 8 öre. Därmed skulle
man vinna, att man icke rent af pressade sockerbolaget till
indragningar och afskedanden, nedläggande af fabriker o. s. v.,
som icke naturligt motiveras af företagets organiska utveckling.
Det är säkerligen klokare att ägna denna sida af saken
vederbörligt beaktande, än att glida in på en ur statsfinansiell och
socialpolitisk synpunkt så ytterst vansklig politik som
statsunderstöd åt personer, som blifvit arbetslösa genom
sockerindustriens alltför häftigt och artificiellt framtvungna
koncentration.
Det är egendomligt att iakttaga hur man på olika håll ställer
sig till regeringspropositionen. Särskildt faller det i ögonen hur
ljumt de samhälleliga intressena, när det en gång gäller
handling, tillvaratagas af vissa liberala politici.
Hvad af sakskäl förts fram mot den linje regeringen slagit
in på, synes mig vara af mycket ringa betydelse. Gent emot
allt tal om orättvisan af att staten beröfvar en industri
frukterna af dess arbete måste bestämdt och oryggligt vidhållas, att
ingen näring någonsin kan förvärfva häfd på en rätt att till sin
förmån få beskatta svenska folket. En tullskyddad näring står
alltid i tacksamhetsskuld till samhället för det stöd den fått
under uppväxtåren. Det bör vara en hederssak för densamma
att icke begära fortsatt understöd längre eller i större
utsträckning, än som är alldeles nödvändigt. Hvad särskildt den
svenska sockerindustrien beträffar, har den under de gångna åren
mottagit så oerhörda presenter af det svenska folket, att den
härvidlag hälst borde ta af sig hatten och tacka för god hjälp
i stället för att protestera mot att hjälpen nu börjar dras in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
