Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Några riksdagsintryck. Af Gottfrid Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA RIKSDAGSINTRYCK 93
för vår svenska riksdag och något, hvaruti den antagligen står
framför kanske alla andra länders representantförsamlingar, att
därinom skillnad i åsikter icke omöjliggör ett vänligt personligt
förhållande och umgänge. De som i utskott eller
riksdagsplenum stått skarpt emot hvarandra kunna sedan från
sammanträdet följas åt i all godmodighet, och det händer ej sällan,
att sådana, som förut uppträdt såsom hvarandras fiender, efter
en tids gemensamt riksdagsarbete bortlägga alla fiendeförsök.
Det har väl, särskildt för ej länge sedan, någon gång visat sig
tecken, som skulle kunna tyckas förutsäga, att en sämre tid
skulle begynna; men det torde blott ha varit symptomer af en
öfvergående politisk feber.
För att ej alldeles uttrötta tidskriftens läsare skall jag nu ej
längre fortsätta att anteckna mina riksdagsintryck. Innan jag
nedlägger pennan vill jag dock nämna hvad jag anser vara den
största faran för vårt riksdagsarbete. Den ligger, enligt min
mening, icke inom riksdagen själf utan i stället utanför denna.
Jag syftar på de under senare tider vanliga och såsom
nödvändiga ansedda valmötena. Kanske markeras förändringen i vårt
politiska lif af intet så mycket som af nyheten med valmöten.
För ej så länge sedan skulle det ha ansetts som en ohöflighet,
jå en förolämpning att af en riksdagskandidat i förväg kräfva
redogörelse för hans åsikter och för huru han vid riksdagen
ämnade votera i de eller de frågorna. Till riksdagsmän valdes
då personer, som inom sitt samhälle hade det största förtroendet
och ansågos sitta inne med bäst förmåga att i en gifven
situation bedöma hvad som vore bäst och klokast. Det var
ingalunda sagdt, att dessa helst ville bli riksdagsmän, och ännu
mindre att de ville själfva uppträda och plädera för sitt val, och
allra minst att de ville låta binda sig af något slags imperativt
mandat eller själfva binda sig genom några löften eller
förklaringar i förväg. Sådana personer torde ännu finnas och skulle
utan tvifvel bli om icke de mest talande så de mest gagnande
riksdagsmän. Helt andra kunna slå igenom vid allmänna
valmöten, och härigenom har riksdagen gjort förluster och kommer
antagligen att göra större sådana. Det har ej gagn med sig att
vid valmötena använda stundom kanske ganska våldsam massage
på sina politiska åsikter, och det vållar mycken skada att
deltaga i riksdagsarbetet bunden af allehanda i förväg afgifna löften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
