Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Dagens frågor
- Staten och landsortens konstbehof
- Svenska donationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
användbara, den ena till ett litet fast galleri, den andra till vandrande
utställningar, men gärna samtidigt fyllande andra praktiska behof.
Slutligen vill jag nämna, att innan jag satte ofvanstående på papperet jag
haft tillfälle utveckla planen för en af nordens yppersta museella
föregångsmän, hvilken skänkte den sina fulla sympatier och alldeles
ej ansåg den orimlig att genomföra. Den torde kunna tas upp i
riksdagen liksom anslagen till folkbildning, musik och litteratur.
Svenska donationer.
Bland de många tecknen på ökad allmänanda och
handlingsvillig kärlek till svensk odling, som vi
under senare tid fått bevittna, må äfven räknas mängden och
storleken af svenska donationer. Men när man ser närmare på många af
dessa, blir man ganska nedslagen. Det förefaller, som om våra
donatorer, innan de för all framtid fastlåsa svenskt kapital, borde
underkasta sig mödan af — för att tala med gamle Rydelius — »Nödige
förnuftsöfningar, at lära kenna thet sundas wägar och thet osundas
felsteg». Ty många af de summor, som hos oss gifvits till allmänna
ändamål, ha af gifvarne underkastats bestämmelser, hvilka i hög
grad förminska det gagn gåfvorna afse och äfven kunde skapa.
I dessa dagar ha vi upplefvat ett nytt exempel härpå. En
summa på nära en miljon kronor har donerats under testamentariska
föreskrifter, som dels äro direkt absurda, dels åsyfta en
användning af tvifvelaktigt värde. En tidskrift skall utges, behandlande och
»befrämjande» vissa högst osammanhängande frågor, och ett samfund
skall inrättas, som med namn bildadt i analogi med Gustaf III:s
titulatur för Svenska Akademiens ledamöter och i öfrigt påminnande om
»Académie des Goncourts» skall belöna och ge understöd åt svenska
författare.
Man måste fråga sig, huru det kommer sig att skönlitteraturen i
sådan grad anses vara förtjänt af annat understöd än det som
allmänhetens bokköp framkallar. Af allt slags författarskap är det ju
just det skönlitterära, som medför största utsikten för
upphofsmannen att vinna sin bärgning på detsamma. Visserligen skulle ju
vetenskapligt författareskap som grund för kompetens till professurer o. d.
kunna räknas som ekonomiskt gifvande, men det är att märka, att
den så erhållna professuren innebär förpliktelse till en
lärareverksamhet, och det är för den som lönen uppbäres och ej som
honorarium för presteradt vetenskapligt arbete. Därför blir också en så
stor del af den möda, som gjort och gör svensk vetenskap till hvad
den är, fullkomligt obetald. Hängifvet och osjälfviskt bringas där
alltjämt offer, hvilka äro för svensk kultur omistliga, men som
minnas af få och lönas af ingen. Någon sällsynt gång kan det gå
annorlunda, som när t. ex. Hjalmar Linnström vid fyllda sjuttiofem år
och efter ett mödosamt lif fick en obetydlig statspension för ett
arbete, som kostat honom årslånga mödor och en ekonomisk uppoffring,
uppgående till dryga hälften af hela den v. Kræmerska donationen.
Det egendomliga och fullkomligt irrationella i att just den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0079.html
