Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur 1912 års historiska litteratur. Af Carl Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 UR 1912 ARS HISTORISKA LITTERATUR
der, satte han med dessa dagböckers hjälp samman sina memoarer,
hvilka sålunda böra äga ett värdefullt substrat af säkra faktiska
uppgifter. Hans goda humör, hans sjömansfantasi och hans vidsträckta
kännedom om länder och människor läto honom brodera ut stoffet
till ganska romantiska skildringar bitvis. Ett saknas dock, den borne
memoarskrifvårens malice, som måttfullt och skickligt använd just
ger det slagets anrättningar den rätta pikanta smaken. Möjligt, att
senare delen af memoarerna får mera af den kryddan. Under
lärlingstiden upp till tjugoårsåldern, som skildras i denna del, njöt T. med
en litet bortskämd ungdoms hänsynslösa förtjusning af lifvets
delikatesser: ett förmöget hem; Hedvig Taubes mäktiga vänskap; därför
bevågenhet af gamle kung Fredrik, gemytlig i åminnelse; aldrig
svikande spellycka och knappast mindre tur i kärleksvägen; slutligen
ock intresse för sitt yrke. Hans berättelse om dessa glada,
bekym-merslösa år hemma på Larsbo, på Holmen och under den första
långresan till Portugal är medryckande frisk; rnan förstår så väl, att
där inte finnes användning för den mognare ålderns och besvikelsens,
speciella slämningstillsatser.
De från hofmännen grefve von Saltza (död åttiofyraårig på Mem i
Östergötland 1859) härstammande anteckningarna hafva med all rätt
betecknats som »familjeanekdoter», ej som memoarer. Saltza har
nedskrifvit strödda upplefvelser och historier, stammande från hans
far, som var hofman under Adolf Fredrik och politiker under Gustaf
III, och farfar, som begynte sin krigarbana under Karl XII. Ett
historiskt värde ha dessa anekdoter allenast som situationsskildringar,
hur de fattiga afkomlingarna af den gamla livländska härmästerliga
släkten sträfva att finna sig tillrätta i indelta officerares och små
landtjunkares blygsamma villkor, samt hur deras umgängeskrets tog
sig ut och lefde sitt lif Berättelserna få kanske inte tagas alldeles
ordagrant men äro ypperliga illustrationer öfver en gången tid.
Holt-Erik Sparre på Ryholm, prosten Hesselius i Dala, de stora
slags-kämparne Åke Axelsson och Krister Oxehufvud,
Björnlandakomministern o. a. utgöra ett helt bildergalleri: där är Jeppe på Bjerget
ute på sitt förtrollade äfventyr, där äro Ekebykavaljererna med sina
på en gång galna och manhaftiga tilltag, där är prästgården hugnad
med nådig grefvinnans besök. Lönnmords- och förgiftningshistorier
(angående Karl XII och drottning Lovisa Ulrika) äro naturligtvis ett
oundgängligt inslag i denna sägenväf. För upptecknaren typiska äro
hans instuckna små jämförelser mellan nu och fordom: han kunde,
säger han om en af Karl XI:s krigare, »hvarken hoppa kråka eller
annan gymnastik och visste icke att vara konstig och göra kartor,
men att slåss för kung och fosterland, se det kunde han.» —
Anekdoternas typografiska utstyrsel är, naturligtvis då det gäller denna
officin, till ögonfägnad för alla bibliofiler. Huruvida texten alltid
är riktigt återgifven, synes något osäkert.
Dardels minnen höra numera till de välbekanta litteraturalster,
hvilkas fortsättning alltid hälsas med tillfredsställelse. Ordet »litteratur^
får dock tagas i mycket vidsträckt bemärkelse, ty texten ensam vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
