- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1913 /
47

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svensk mark i sista stormaktskriget på Östersjön. Af C. O. von Rosen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Laurin och handlanden Grubb, som satt inne med kunskapen —
och vice versa, om det också inte alltid gick så lätt, som då
man t. ex. en gång kom utfarande i sin båt till en främmande
örlogsman och frågade »vill I köpe gäss», och engelsmannen
svarade »yes, yes». En riklig penningström hade letat sig väg
till befolkningens fickor, ty utom de stora partier förnödenheter
och de saker för underhållsarbeten ombord, som erfordrades
och i trakten till höga priser upphandlades (ett får t. ex.
betalades med fyr- eller femdubbla värdet, ägg med dubbla), så
nedlade de mångtaliga landpermitterade stora summor under
sina besök i bygden, då de ofta, särskildt officerarna höllo till
i »Broafars» gästgifveri, där dansgillen afhöllos, men äfven i
Stux och i Fårösunds värdshus eller på utflykter i trakten.
Där kunde betalas ända till sex shilling åt ciceronen, en tolf
års pojke. Mången blef härigenom en förmögen man.
Framgången steg dock »Broafar» åt hufvudet, han slutade på
fattighuset. »Synd man ej var äldre på den tiden, ty mycket slantar
var i farten då», utlät sig nuvarande Broa-herren.

Medaljen hade sin frånsida. Visserligen torde Gottland och
Sveriges kuster haft intet att befara, därest Fårösunds af de
allierade med sådan fördel anlitade operationshamn då gifvit oss
krig på halsen, ty dels voro ryska flottans hufvudkrafter bundna
i Svarta Hafvet, dels vågade ryska Östersjöflottan sig ej ut från
Kronstadt, och dels hade västmakterna lofvat på anfordran skydda
Sverige-Norges kuster. Större hade faran då varit vid ett
svenskt-ryskt krig för vår östra landgräns; vi erinra oss nämligen att
Ryssland koncentrerat 200,000 man till sina baltiska kuster.
Största faran låg emellertid däri, att vi, genom att upplåta en
hamn åt andra för bruk mot en vänskapligt sinnad granne,
riskerade vårt framtida goda förhållande till honom.

*



År 1885, då krig mellan Ryssland och England befarades,
gällde det också att genom anordning af min- och
artilleriförsvar vid Fårösund göra detta till krigshamn, hvarigenom skulle
antydas, att Sverige nu, i olikhet mot 1854—56, ämnade med
allvar upprätthålla sin neutralitet. Hurusom dessa anordningar
sedan, särskildt från år 1905, då Fårösund fick ett särskildt
kustartilleridetachement, utvecklats för häfdandet af vår
opartiskhet vid eventuella internationella förvecklingar, hör icke
inom ramen för detta apropos.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free