- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1913 /
20

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Tekniska Högskolan och industrien. Af Erik Aug. Forsberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 ERIK AUG. FORSBERG

vända linearritningen relativt obetydlig. På några få timmar
lär man sig att föra dragstift, passare och lineal.

Tiden för undervisning i detta ämne är emellertid rikligt
tilltagen och tages i anspråk af åtskilligt, som ej hör dit. Främst
i detta afseende må nämnas laveringen. Denna i sig själf vackra
konst är för en ingenjör ungefär lika behöflig som att kunna
måla oljefärgstaflor.

Jag minns, att man skulle i perspektivisk projektion återgifva
en obelisk med vackra trappuppgångar. Problemet själft gjorde
föga svårigheter — men däremot laveringen. Den som hade
konstnärliga anlag gjorde ritningen till en vacker akvarell med
palmer och kameler, men den som inte kunde annat än
perspektivläran, fick ofta höra det bekanta uttrycket: »Det är rått, men
det är inte vackert.»

Och så ha vi den stora croquis’n, som bildar afslutning på
kursen. Hvilket laverande och »fördrifvande» — jå verkligen
fördrifvande af en dyrbar tid!

Mitt hjärta faktiskt krymper, när jag tänker på, hur mycken
matematik att öka mitt för min verksamhet alltför obetydliga
förråd af kunskaper i detta ämne jag kunde ha lärt på den tid,
jag »fördref».

I själfva verket kunde man efter några timmars förberedande
öfning ha gripit sig an med i sig själfva lärorika uppgifter.
Pro-jektionsskissering på fri hand kunde här ha öfvats som
underlag för linearritningen.

När sedan i högre afdelningar själfständiga uppgifter skulle
lösas, var förhållandet lika olämpligt.

Enkla maskindelar beräknades och ritades samt laverades
med slagskuggor och mjuka rundningar.

Vattenhjul af trä — med i sepia laverade kvistar och ådror
— eller af järn — med inritade hundratals vackert fördrifna
nitskallar — ritades drifna af skummande vatten. Ångmaskiner
»ceteris paribus» på samma sätt.

Detta är ej rätta sättet att använda tiden. I verkligheten blir
under behandlingen af de konstruktiva uppgifterna i högre
afdelningar ritfärdigheten med eller mot ens vilja tillräckligt
upp-drifven för att vara användbar i praktiken.

Jag undrar, om eleverna vid högskolan veta, att de, när de
efter färdiggörandet af sin sista ritning i sista afdelningen, lägga
ifrån sig sin färglåda, skiljas från en gammal trogen vän, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free