Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Prisstegringens orsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550 DAGENS FRÅGOR
Om dessa enkla principer torde enighet råda bland alla
nationalekonomer, som öfver hufvud taget äro att räkna med i teoretiska
frågor. Och redan denna barnalärdom är tillräcklig för att röja ur
vägen nio tiondelar af de vanliga resonemangen om prisstegringens
orsaker. Detta gäller äfven sådana förnumstiga och
kvasi-vetenskap-liga förklaringar som de hvilka söka orsaken i fördyrade
produktionskostnader, t. ex. på grund af börjande brist på åkerjord eller
kol eller malm. Ty t. o. m. om man skulle tänka sig, att på grund
af dylika eller andra orsaker alla varor skulle kräfva — låt oss säga
— en half gång till så mycket arbete för att framställas som förut, så
skulle detta ej höja priserna ett enda steg, om man blott icke tänker
sig den samlade varukvantiteten förändrad härigenom. Fortfarande
skulle nämligen då en oförändrad penningkvantitet stå emot en
oförändrad varukvantitet, och för hvarje penningstycke skulle man därför
få hvarken mer eller mindre än förut. Verkan af en sådan
förändring i produktionens förutsättningar skulle i stället bli en nedgång
i timpenningen med en tredjedel, så att man på 12 timmar skulle
förtjäna lika mycket som förut på 8 — liksom man ju enligt
antagandet också skulle behöfva 12 timmar för att framställa hvad som
förut tagit 8. Hela detta exempel, som ej har det minsta med
verkligheten att skaffa, vill blott visa det orimliga i alla förklaringar af
den allmänna prisstegringen såsom förorsakad af ändringar i
produktionen eller öfver hufvud hos varorna oberoende af förhållandet till
penningarna.
När vetenskapsmännen skola öfvergå härifrån till att anvisa de olika
faktorerna deras plats i orsakssammanhanget, försvinner visserligen
enigheten; och särskildt kreditväsendets inverkan på prisnivån, hvilken
för hr Lindhagen är en så enkel sak, hör till nationalekonomiens
mest svårutredda problem. Om sålunda någon fullt enhetlig
åskådning på området icke finnes, kan man likväl utan all tvekan säga så
mycket, att den på de sista 17 åren ofantligt ökade guldproduktionen
är en af de viktigaste orsakerna till den allmänna prisstegringen; ty
penningkvantiteten har härigenom ökats mycket starkt och därmed
icke blott kvantiteten metallmynt utan äfven hvad man kunde kalla
»kreditens kvantitet». Ännu 1896 var världens årliga guldproduktion
endast 300,000 kilogram, och 1911 hade den hunnit öfver 700,000
kilogram. Därtill kommer kreditväsendets utveckling och den ökade
»omloppshastigheten», som innebär att hvarje penningstycke hinner
utföra allt flera transaktioner mellan år och dag, framför allt beroende
därpå att de många individuella kassorna alltmera ersättas af bankernas
kassor, där ett mindre belopp, relativt taget, kan ligga inne, emedan
in- och utbetalningarna i så hög grad ta ut hvarandra. Hvarje
penningstycke hinner alltså köpa så mycket flera varor, och detta verkar
tydligen alldeles såsom en ökning i penningens kvantitet. Emot allt
detta svara inom jämförelsens andra led blott varornas ökade
kvantitet och — prisstegringen.
Dessa förhållanden åskådliggöras genom vidstående från Irving
Fisher lånade (närmast amerikanska förhållanden åsyftande) bild af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
