Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Svenska folkets sparsamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5P,2 DAGENS FHAGOH
fritt att gå in med flere eller färre af dessa poster — blott
skattebetalningen är obligatorisk sedan uppbördsmännen fått prejudikat
på sin rätt att utmäta lönen för skatt. Beloppet dividerades sedan
med antalet aflöningsdagar; och hvarje aflöningsdag fick
kontorsbiträdet eller arbeterskan kontant blott den öfverskjutande delen af
lönen, men därjämte en nota, visande hur mycket som reserverats
för de olika ändamålen, hvaribland bidragen till de olika — i
hufvudsak själfstyrande — pensions-, understöds-, sjuk- och
begrafnings-kassorna hos bolaget samt premiefonderna för reserverade
arbets-premier äfven ingingo och spelade en stor roll. Icke blott att alla
bekymmer för skatt, hyra, kläder o. s. v. härmed försvunnit, icke
blott att afsevärda belopp sparades genom kontant köp och ränta på
de reserverade medlen; & Intressekontoret» tog t. o. m. hand om
hyreskontrakt, debetsedlar och försäkringsbref samt skötte utbetalningarna,
så att personalen ej vidare behöfde ägna dem en tanke, sedan den
gått in i kontoret.
Verkningarna ha visat sig märkliga. Dir. Holm säger: »Att vårt
Intressekontor fyllt en uppgift kan man förstå däraf, att innan vi började
därmed voro af skattepliktiga utom afdelningscheferna så godt som
alla efter med sin skatt och personalen dessutom skyldig c:a 40,000
kr. för på kredit köpta varor och smålån. Efter vårt
Intressekontors andra verksamhetsårs slut hade personalen betalat sin efterblifna
skatt, hade betalt hela sin skuld och dessutom under det andra året
insatt på bank öfver 48,000 kr. till förutnämnda ändamål, ett resultat,
som talar för sig själf». Vid slutet af fjärde året 1911 var siffran
öfver 132,000 kronor.
Det bör märkas, att något förmyndareskap ej kommer ifråga. Hvar
och en bestämmer själf sina utgifter och afsättningar härför, men
han eller hon bestämmer dem z förväg. »Intressekontoret» gör för
personalen detsamma, ehuru i utvidgad skala, som en bank eller
bankir gör för sina kunder — är dess ekonomiska ombud, kassör
och rådgifvare.
Man har svårt att tänka sig annat än att ett system sådant som
detta skulle kunna vinna betydlig spridning. Visserligen är det kanske
lättare att förmå konfektionsarbeterskor i Göteborg till ett
förtroendefullt samarbete med deras arbetsgifvare i eget intresse — ehuru misstro
från början visst ej lär ha saknats i detta fall — än att öfvertyga
klassmedvetna arbetare i andra landsändar om detsamma; men å
andra sidan äro de belopp som kunna sparas inom den »tunga»
industrien naturligtvis många gånger större. Och det är frågan, orn
ej tanken skulle kunna tillämpas äfven utanför förhållandet mellan
arbetsgifvare och arbetare. Kunde ej sparbanker och andra banker
ordna för sina kunder på samma sätt, och skulle ej till sist,
i afvaktan härpå, många personer kunna lägga band på sin egen
lust att göra utgifter genom att företaga regelbundna, t. ex. månatliga
insättningar på ett särskildt besparingskonto som sitt eget
»intresse-kontor»?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
