Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Utrikespolitisk översikt. Det afslutade kriget, det slutande och farhågorna för ett kommande. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
generalstabschef med en ny, energisk krigsminister vid sin sida, är
härvidlag ett tidens tecken, upptagandet af ett stort statslån utaf bankirer
i New-York ett annat lika talande. Vidhåller Serbien, trots dessa
påtagliga varningar, i tillit till Ryssland sin hittills förda politik
i hamnfrågan, så blir kriget mellan Österrike-Ungern och
Serbien svårt att undvika.
Däremot torde nog t. o. m. det kinkiga problemet om det nya
Albaniens landgränser och om garantierna mot uppkomsten där
af ett bloddrypande och fredshotande Balkan-Marocko vida
lättare låta sig lösas vid stormaktsrevisionen af den direkt de
krigförande emellan träffade uppgörelsen, denna revision må nu ske
i form af meningsutbyten från kabinett till kabinett eller aftalas
på en allmän konferens. Detsamma gäller nog öfriga
territoriella problem på Balkanhalfön, hörande till frågan om
segerbytets fördelning mellan de allierade. De kunna vålla — hafva
redan vållat — slitningar mellan Balkanstaterna inbördes och
de beröra naturligtvis indirekt äfven stormakterna, liksom de
påverka Turkiets framtida ställning; men till en omfattande och
omedelbart utbrytande stormaktskonflikt kunna de svårligen
befaras gifva anledning. Farorna för en sådan ligga på annat håll.
Den största faran är naturligtvis den ömsesidiga misstron,
skärpt genom en obestämd känsla af att ett relativt litet
makttillskott för den ena eller andra stormaktsgruppen kan gifva denna
en faktiskt dominerande ställning med åtföljande frestelse att
söka föreskrifva den andra gruppen lagar. Å andra sidan vålla
denna misstro och jämnspeltheten i maktresurser de båda
grupperna emellan ej blott en för freden farlig nervositet, utan äfven
större betänksamhet än någonsin förr i fråga om åtgärder, som
skulle kunna tända den så ofta af tvärsäkra siare förutsagda
»världsbranden». Det diplomatiska spelet får under sådana
förhållanden en mycket invecklad karaktär, i det att man med
världsfreden på läpparna samarbetar för dess tryggande, jämsides
med att de egna intressekrafven understrykas genom militära
dispositioner »för alla eventualiteter» — allt i förhoppning om
att motspelaren skall till sist ställas inför valet mellan
världsfredens tryggande genom uppoffringar hufvudsakligen från hans
sida eller en vädjan till vapenlyckan med mycket osäkra
utsikter och ansvaret tyngst hvilande på honom. Ytterligare
tilltrasslas situationen, då såsom nu är fallet en redan utbruten lokal
kris starkt påfrestar sammanhållningen inom de båda lägren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
