Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Utrikespolitisk översikt. Det afslutade kriget, det slutande och farhågorna för ett kommande. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526 UTRIKESPOLITISK ÖFVERSIKT
ning och försvarande gent emot utomståendes anspråk uppges
existera mellan makterna två och två till relativt stort antal;
och tillvaron af dessa delvis kanske rätt ålderstigna
öfverenskommelser har nog i sin mån tilltrasslat stormaktsdiskussionen,
hvilken för öfrigt måste bli väsentligen teoretisk och hypotetisk,
så länge ännu någon osäkerhet förefanns om riktningen och
styrkan af krigslyckans utslag. Nu föreligger i denna punkt
tillräcklig klarhet, och sedan kanonerna tystnat, har det
diplomatiska spelet kunnat börja på allvar. Redan dess förelöpare ha
för öfrigt mer än en gång vållat ytterst spända situationer,
alldeles som vid tiden för 1877—78 års stora Balkankrig. San
Stefano heter denna gång London, men det är ett af
stormakterna som förmyndare öfvervakadt San Stefano; den
rysk-österrikiska motsatsen motsvarar rätt nära den tidens rysk-engelska,
men »balansen i Europa» är betydlig! osäkrare nu än då,
utsikterna till en ny upplaga af 1878 års Berlinkongress erkännas
ännu vara ovissa och — hvar finnes våra dagars Bismarck?
Hittills har Österrikes och Italiens häfdande af sina intressen
i Albanien vållat mest buller, sedan vid krigsutbrottet farhågorna
för en ny österrikisk ockupation af Novibazar snart nog visade
sig ogrundade och tvångsföreställningen om med nödvändighet
territoriella österrikiska expansionsplaner ända nedåt Saloniki
därigenom förlorade större delen af sin förut på många håll
fascinerande kraft. Hvad Albanien angår, så ha Österrike och
Italien där inbördes aftalat om en »ömsesidig eliminering», och
denna öfverenskommelse torde ha uppfriskats och preciserats
vid grefve Berchtolds konferens i Pisa med markis di San
Giu-liano nu på hösten. Ingendera af de båda misstänksamma
förbundsbröderna unnar den andre direkt eller indirekt herravälde
öfver Albanien med dess för Adriatiska hafvets behärskande
strategiskt betydelsefulla hamnar. Turkiet ansågs i detta hänseende
ofarligt, men åt en Balkanstat, som kan befaras villigt eller
motvilligt agera bulvan för en främmande stormakt, vilja de ej på
några villkor upplåta den omstridda kuststräckan. Det är nog
väsentligen ur strategisk-politiska öfverväganden af denna art
som det autonoma Albanien, med eller utan gemensam
stormaktsgaranti, tyckes komma att framgå. För Österrikes del
spelar härvid sannolikt »prestigepolitiken» in rätt mycket, ty de
nordalbanska hamnarnas möjligheter som marina ba$er tyckas
vara särdeles små, för Italien åter är Valonas bevarande från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
