Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - »Samhället sådant det är». Genmäle till prof. Eli F. Heckscher. Af Rickard Sandler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»SAMHÄLLET SÅDANT DET ÄR» 453
vi här skulle ha att syssla med själfva det grundläggande »tankefel,
hvarpå diskussionen af den sociala frågans lösning med ledning af
förmögenhetsfördelningen hvilar». För ögonblicket ser jag icke till
mer än ett tankefel, men det kan svårligen ha något inflytande på
den sociala frågans lösning.
Prof. H. anser det tydligen vara tillräckligt att syssla med
inkomststatistiken, för honom »är saken därmed i verkligheten afgjord.» D. v. s.
å nästa sida icke alldeles: »en helt annan sak (än hvad?) är att
inkomst af förmögenhet skapar större trygghet än löneinkomst kan
göra.» Härmed närma vi oss en rimligare uppfattning. Nuvarande
samhälle karakteriseras ju af att förmögenhet är medel till inkomst.
Att nonchalera förmögenhetsfördelningen är att förbise dess
grundläggande betydelse för inkomstfördelningen. I den förra ligger
nyckeln till de olika samhällsgruppernas makt öfver produktionen,
hvarigenom denna väsentligt påverkas af fördelningen.
Oriktigheten af min framställning af förmögenhetsfördelningen finner
min kritiker öfverflödigt att leda i bevis. Det antydes att små bon
kunna ha undervärderats, men innan prof. H. angifvit något sannolikt
belopp för denna påstådda undervärdering, är det ju omöjligt säga,
om invändningen har någon nämnvärd betydelse för totalintrycket.
Detta är ju försiktigare än att som prof. Fahlbeck förlägga tre
saknade milliarder till de lägsta förmögenhetsgrupperna, genom hvilken
enkla operation en god del af fattigdomen afskaffas.
»Bristen på kännedom om kapitalets beskaffenhet är det som oftast
möter läsaren.» En så uppmärksam läsare som prof. H., hvilken
därtill äger förmånen att känna kapitalets beskaffenhet, har säkert
framdragit ett slående exempel på denna brist. Exemplet är min
behandling af problemet »rikedom genom sparsamhet», där jag belyst
skillnaden mellan två olika metoder att samla förmögenhet: att lägga
af och spara tillhopa sitt inkomstöfverskott eller att sätta in det i
vinstgifvande företag. Den förra metoden, af mig betecknad som den
rena sparsamhetsvägen, karakteriseras som praktiskt oduglig, den
senare: att »tillägna sig resultatet af andras arbete» som den i
praktiken användbara.
Härtill säger visserligen prof. H., att det förhåller sig »alldeles
tvärtom mot hvad herr S. påstår», hvilket egentligen borde betyda,
att jag anvisat fel väg till rikedomen. Men fortsättningen tyder: »det
är endast genom att använda sina tillgångar i produktionen (hvad
herr S. kallar tillägna sig resultatet af andras arbete) som sparandet
alls kan äga rum», och hvad jag kallat sparsamhet är »intet
nationalekonomiskt sparande alls». Prof. H:s vederläggning består här däri,
att han skärper min framställning; enligt prof. H. är det endast den
andra vägen som duger. Om de bägge vägarnas betydelse äro vi i
hufvudsak ense; skillnaden ligger i att prof. H. vill att den senare
vägen skall kallas för sparsamhetens, hvarigenom sparandet fortfarande
blir förmögenhetsbildningens kungsväg. Terminologiska tvister äro ju
ofruktbara, och jag nöjer mig därför med att konstatera, att hur än
termerna placeras, så förblir den väg oduglig, som i Undertecknads fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
