Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Sociala reformer. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 SOCIALA REFORMER
ty inkomstökningen är här vanligen förenad med så stort
arbete, att en skärpning af skatteprocenten lätt kan beröfva
folk lusten att »ligga i» för att öka förtjänsten. Vid de stora
inkomsterna, som äro resultat af skicklighet eller
konjunkturer mer än af mekaniskt arbete, föreligger denna fara alls
ej lika mycket, och den progressiva beskattningen är där
mycket mera odeladt lämplig.1
Det måste erkännas, att den stora socialreformatoriska roll,
som här tillerkänts beskattningen, innebär dess användande
för andra ändamål än de ursprungliga och strider mot den
klassiska nationalekonomiska principen »taxation for revenue
only». Det skall ej heller förnekas, att tillämpningen är ej
blott svår utan delvis t. o. m. farlig. Men det förefaller som
om faran mindre låge i den skärpta och differentierade
beskattningen uppåt än i den skattefrihet nedåt, som ofta ingår
i de »moderna» skattesystemen. Det är utan all fråga i högsta
grad demoraliserande att låta folkets breda lager alldeles
undgå direkt beskattning, i synnerhet om de själfva besluta
det allmännas utgifter; och en procentuell beskattning —
alltså stigande med stigande offentliga utgifter — så långt
nedåt som möjligt måste därför vara ett oafvisligt kraf, som
emellertid icke alls är oförenligt med en starkt progressiv
beskattning. Äfven i denna form är den »socialpolitiska»
beskattningen utan tvifvel delvis farlig. Men det vore roligt
att få besked om någon politik på detta område som är
ofarlig»
Hvad som kan göras för en modifiering af fördelningen
förefaller alltså till stor del bero af skatteväsendet. Men det
måste med all kraft understrykas, att problemet om
fattigdomens afskaffande icke närmast är ett fördelningsproblem.
Det har gång på gång påvisats, här och annorstädes, att den
nuvarande nationalinkomsten, äfven alldeles jämnt fördelad,
är för liten att afskaffa fattigdomen, att de flesta organiserade
arbetare f. n. antagligen ha minst lika mycket som, om ej
mera än de skulle få vid absolut jämn fördelning, och att
det vanliga agitationsmaterialet bygger på förmögenhetsför-
1 Man kan ha det numera ganska ovanliga nöjet att få instämma med
aktuarien I. Flodström beträffande några af hans uttalanden orn finanspolitikens
uppgifter. Det är blott skada att hans motivering, såsom förut framhållits i
denna tidskrift (h. 4, sid. 271 f.), lämnar så ir^cket öfrigt att önska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
