Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Terminshandel och terminssvindel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
terminshandeln, hur svårt det än i hvarje särskildt fall kan vara att afgöra,
om ett verkligt handelsaftal föreligger eller ej. I själfva verket borde
detta vara själfklart; men eftersom en svensk jurist nyligen (i Dagens
Nyheter för den 21 augusti) på ett ganska vilseledande sätt blandat
ihop terminshandel och terminssvindel, förtjänar det kanske sägas
ännu en gång: terminshandeln har sin gifna, fullt legitima och under
nutidens merkantila förhållanden oumbärliga uppgift såsom
organisation af handeln på leverans, börsspelet eller terminssvindeln är
dess vrångbild, är ett missbruk af terminshandelns former och
metoder i rent hasardsyfte. Tidsaffärer hafva alltid existerat och
måste finnas, ty om man ej får köpa och sälja framtida varor, blir
prisbildningen föremål för de våldsammaste kastningar mellan höga
och låga priser eller m. a. o. ur stånd att äfven i tiden anpassa
efterfrågan efter tillgången och tvärtom. Den moderna
börsorganisationen har till uppgift att ordna och underlätta de oumbärliga
tidsaffärerna genom att fastslå vissa typer för leveransmässiga varor,
bestämda afvecklingsterminer och praktiska inrättningar för affärernas
likviderande (likvidationskassor). Börsspelet däremot utgör en
parasitbildning på terminshandeln; mot det reageras ständigt och jämnt från
köpmannahåll och ej sällan af lagstiftningen.
Som den nyssnämnda tidningsartikeln ganska flyktigt och
ofullständigt berör äfven lagstiftningsåtgärderna emot spekulationens missbruk,
är det kanske ej heller öfverflödigt att påminna om, att denna del
af frågan varit föremål för ganska ingående behandling å ett nordiskt
juristmöte 1890 och sedan dess äfven flitigt uppmärksammats i
nordisk litteratur, hvarom vägledning kan erhållas genom vanliga
juridiska läroböcker. Men om frågan varit föremål för nordiska
juristers arbete under mer än tjugu år, hvarför har den då ännu icke
hunnit afsätta ett resultat i våra lagar? Äro våra lagstiftare
enfaldigare än andra länders? Nej, tvärtom — i detta fall skulle man
snarare kunna säga, att de äro visare. Intet af de mångfaldiga
försök, hvilka under långa tider och i skilda länder gjorts att draga
en rationell legal gräns mellan spel och spekulation har nämligen
lyckats. Framför allt har det besannats, att det är ett ödesdigert
misstag, då man anser sig kunna utrota spekulationens utväxter genom
att göra dylika hasardaftal rättslösa. Icke allenast drabbar man
härigenom lätt äfven aftal, hvilka från ena sidan ingåtts i god tro, och
tillför således den legitima handeln ett osäkerhetsmoment; utan man
uppnår på den vägen icke ens hvad man åsyftar. Den samvetslösa
spekulationen förstår att skydda sig på mångahanda sätt mot
differens-invändningen; den betingar sig t. ex. en så mycket högre
riskpremie af de många, som icke vägra att uppfylla sina löften. Och
den största faran vid rättslöshets-politiken är, att den så att säga
utfäster en belöning för den, som bryter sitt ord; därigenom
undergräfver den grunden för all samfärdsel och alstrar den mest ohöljda
cynism i affärslifvet. I länder, där man försökt sig på denna
politik, hafva erfarenheterna varit ganska sorgliga, icke minst i Tyskland,
hvadan »visheten» i den tyska börslagstiftningen är så långt ifrån att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
