Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Kabinettskammarherrarnes memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 DAGENS FRÅGOR
orn man får sluta af det lifliga intresse, som visats våra sista
representanter för genren, Fritz von Dardel och Wilhelm Stjernstedt.
Hofmän, kabinettskammarherrar, voro båda, äfven om den förre med
heder fungerade som öfverintendent och prseses i konstakademien
samt den senare i sin militära karriär hunnit till fördelningschef och
generallöjtnant. Bägge ha de därför samma point de vue, när de
teckna sin samtid. Då de till på köpet äro i det närmaste samtida,
den ene uppvaktande hos Karl XV, den andre hos Oskar II, samt
sålunda i mycket ha samma miljö, måste deras berättelser visa ganska
många beröringspunkter. Ändå äro de hvarandra oerhördt olika, en
följd af förf.:s olika temperament och intressen, men ock af deras
skiljaktiga arbetsmetoder.
Den som tagit närmare del af tyska rikets två högpolitiska
memoarverk, de båda rikskanslererna Bismarcks och Hohenlohes, har
ovillkorligen frapperats af skillnaden i deras förmåga att verkligt fängsla
intresset. Det är ju icke fråga om, hvilken som var ojämförligt
större (äfven medgifvet, att den psykiska jämförelsen ställer sig
förmånligare för riksonkeln Ghlodwig än den fysiska), icke heller om hvem
som borde ha det märkligaste att förtälja, knappast en gång om
hvar öfverlägsenheten som berättare låg. Men fastän Bismarck i alla
dessa hänseenden har chanserna för sig, återvänder man gärna till
den tredje rikskanslerens anteckningar, långt sedan man definitivt
lagt hans stora föregångares »Gedanken und Erinnerungen» åt sidan.
Ty Hohenlohes »Denkwiirdigkeiten» äro helt och hållet dagboksblad
och brefutdrag, präglade af lifvets intryck, af händelsernas egen
växlande spänning. Hos Bismarck är denna händelsernas lefvande anda
borta: där är ingen tidens omskiftelse, där är hvarken något 1848
eller 1862 eller 1870 utan rätt och slätt 1890, afskedsåret med dess
bittra dager öfver forntid och framtid. Naturligtvis är det ytterst
intressant att följa, huru en af historiens jättar såg sin samtid och
sitt verk efteråt, men mera än hans gammalmansuppfattning fängslar
oss dock lifvet själft, och därför har i längden Hohenlohes dagbok
större dragningskraft än Bismarcks memoarer.
Måhända vore det artigt att jämföra våra båda
kabinettskammarherrar med de tyska rikskanslererna, n. b., såsom auktorer. Inte
säkert likväl: det var ett fint smicker af Disraeli att tilltala drottning
Victoria med »vi författare», men lägg orden i den andra partens
mun, och sammanställningen blir knappast artig en gång. Dardel är
en så fin och träffsäker skildrare både med penna och ritstift, att
han icke i denna egenskap hedras genom jämförelsen. Emellertid,
Dardels minnen från åren 1863—65 (Fritz von Dardel, Minnen, II,
Sthlm 1912) äro egentligen dagboksblad och omedelbara uppteckningar
samt ögonblicksporträtt, uppsnappade ur vimlet på lifvets vanity f air,
general Stjernstedts memoarer åter (L. W. Stjernstedt, Några
minnesblad ur mitt lif, Sthlm 1912) är den pensionerades slutrelation,
omsorgsfullt utarbetad med högtidligt poserande fotografier bilagda.
Så består mellan dem något af den skillnad, som anmärktes om
Hohenlohes och Bismarcks uppteckningar: Dardels äro fulla af färg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
