Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Svensk själfpröfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 829
Dahlin inleder det första numret af Then swänska Argus, skulle på
sätt och vis kunna användas som motto för Carl Laurins hela
författarskap. Fastän han obestridligen tillhör de spirituellaste af dem,
som i närvarande stund ägna sig åt pennans idrotter i vårt land,
har han dock knappast någonsin fallit för den frestelse, som i dylika
fall ligger så nära till hands, nämligen att glömma bort, att äfven
den bästa kvickhet förfelar sitt ändamål, om den icke äger ett mot
sin form svarande innehåll. Carl Laurin har [alltid haft en
bakgrund af manligt allvar till sitt skämt, hur lätt och flyktig
framställningsformen än kunnat synas. I alldeles särskildt hög grad gäller
detta om hans bägge senaste arbeten, den förträffliga skildringen af
»Våld och väld» som samhällsmakter, afspeglade i 1800-talets Frankrike,
och nu senast den för någon tid sedan utgifna, lifligt debatterade
skriften »Svensk själfpröfning».
Det finnes få företag mera vanskliga än att fälla generella
omdömen om kollektiva enheter af hvad slag de vara må, och särskildt
svårt är det att på detta sätt under en gemensam synpunkt
sammanfatta alla de skiftande element, som ett helt folk kan rymma inom
sig. Man behöfver knappast vara särdeles bevandrad i den
folkpsykologiska litteraturen för att kunna konstatera, att den till stor del
består af obevisade och obevisbara hugskott, subjektiva intryck, som
generaliserats på otillräckliga grunder, ensidigt gjorda iakttagelser
och mera dylikt. Detta är en svaghet, som vidlåder hela genren i
och för sig och som framträder äfven hos dess allra mest betydande
representanter. Hur ofta har icke till och med en man som Taine
låtit förleda sig till dylika missgrepp, fastän han i högre grad än
någon annan af sin skarpa och kritiska intelligens bort vara skyddad
mot sådant! Och hvad alla de mindre profeter beträffar, som före
och efter Taine vandrat på dessa vägar, så gäller därvid i de allra
flesta fall det gamla ordet: Vestigia terrent.
Men äfven om den största delen af hvad som producerats inom
folkpsykologiens område sålunda knappast kan anses i första hand
fylla sitt ändamål, så kan man likväl afvinna denna litteratur ett
stort sekundärt intresse. Särskildt för historikern har det sitt gifna
värde att sammanställa och analysera alla dessa i sig själfva mer
eller mindre ensidiga och felaktiga utlåtelser och ställa dem i riktig
belysning genom att uppvisa deras uppkomst och utveckling ur
samtida idéströmningar och förhållanden. Redan själfva materialet kan
härvidlag skänka historiska perspektiv af stort värde, och en
närmare granskning erbjuder tillfälle till både roande och lärorika
iakttagelser.
Carl Laurin har i sin framställning lämnat den historiskt
analytiska synpunkten å sido för att i stället helt och hållet koncentrera
sig på uppgiften att för den möderne läsarens ögon lägga fram en
serie af svenska själf karaktäristiker, härrörande allt ifrån de äldsta
perioderna af vår nationella tillvaro ända fram till våra dagar. Hvad
vi sålunda får höra om oss själfva är i allmänhet icke särdeles
smickrande saker, snarare tvärtom. Det finnes öfver hufvud taget knap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
