Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Ekonomisk öfversikt. De ekonomiska stormakterna. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 EKONOMISK ÖFVERSIKT
industriella revolutionen fick det en ställning i alla världsdelars
handel, som sannolikt intet land någonsin mer kommer att få.
En sådan prestige utplånas ej på en generation, och ännu den
dag i dag äro utom Europa det internationella språket, den
internationella myntenheten och de internationella måtten, i den
mån de finnas, de engelska och inga andra. Engelska växlar
äro ännu världens förnämsta internationella betalningsmedel,
London är världens viktigaste penning- och kapitalmarknad och
dess hamn världens förnämsta hamn. England är fortfarande
världens största exportör, dess järnexport är lika stor som
Tysklands och Förenta staternas tillsammantagen och dess export af
bomullsvaror två och en half gånger denna med tillägg af
Frankrikes. Dess handelsflotta är fortfarande mer än två femtedelar
af hela världens, efter »förmedladt» tontal räknadt, och dess
andel i den transoceaniska sjöfarten är öfverväldigande. Det
är väl vardt för realpolitikern att reflektera öfver, i hvad mån
allt detta kan väntas fortfara, äfven om exempelvis ett krig
skulle beröfva England Indien och någon större del af dess
kolonier — men än så länge hör det till den ekonomiska
världens grundfakta och bör som sådant erkännas.
Hvilka utvecklingstendenser visar England för närvarande?
Då Chamberlain började sin ryktbara tullkampanj, målade han sitt
lands ekonomiska utveckling svart i svart, för att få en
bakgrund till de välsignelser den nya panacén (på god
utställningssvenska: »reklammedicinen») tariffreformen skulle medföra. Som
alla agitatorer öfverdref han betydligt; men det kan icke nekas,
att icke blott den relativa återgången hade varit betydlig — det
är helt enkelt själfklart, då två nya ekonomiska stormakter
uppstått — utan att äfven, särskildt hvad utrikeshandeln
beträffar, den absoluta utvecklingen hade varit mycket ringa. I
malmbrytning hade Förenta staterna gått om England 1890 och
Tyskland gått om det 1896; i tackjärnstillverkning, där England
ännu 1870 haft dubbelt så hög siffra som Förenta staterna och
Tyskland tillsammans, distanserades det 1890 af det förra landet
och 1903 af det senare; och 1897 gick Förenta staterna om
England i användning af råbomull — detta dock blott beroende
på att garnerna i det förra landet äro mycket gröfre. Mera
än allt detta betydde dock stillaståendet i Englands export.
Jämför man de två uppgångsperioderna 1870—74 och 1895—99,
finner man nästan exakt samma värde på exporten (resp. 235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
