Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Svensk försvarsvilja och dess vedersakare. Af Herman Brulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 SVENSK FÖRSVARSVILJA OCH DESS VEDERSAKARE
att i något afseende föregripa det pågående utredningsarbetet
eller störande inverka på den planmässiga anordningen af
försvaret i dess helhet», letar man förgäfves efter
reservationer från ledamöterna hrr Branting och Rydén. Och
under det kungl, brefvet till pansarbåtsföreningens styrelse af
d. 22 maj med dess »varma erkännande för den fosterländska
offervillighet, som tagit sig uttryck i den sålunda mottagna
storartade gåfvan» står ju som kontrasignant — Jacob Larsson.
Det gick alltså inte — inte för någon politiker i ansvarig
ställning — att stå emot den obevekligt stigande flodvåg af
i handling bevisad fosterlandskänsla, hvarom
F-båts-insamlin-gens veckorapporter vittna. Men det vore oklokt att för det
segerrika fredsslutets skull glömma det motstånd som mött.
Ju segare detta motstånd varit, desto tydligare visar nämligen
utgången, att äfven en minoritet — ty sedda ur
majoritetssynpunkt utgöra ju de öfver 120,000, som stå bakom dessa 161/2
millioner kr., icke något »flertal» — en minoritet, som vet
hvad den vill, som tror på sin sak och själf vill offra något
därför, kan uträtta något positivt godt i det politiska lifvet.
Detta är ett af de många för framtiden löftesrika fakta, som
stå kvar från »de hundra dagarnas» minnesrika kampanj.
Kanske också det kan ha sin nytta med sig att besinna, hvilka
krafter Sveriges försvarsvänner ha att bekämpa i framtiden.
Det är väl t. o. m. möjligt, att man nu på motsidan skulle
önska, att motståndet varit litet mindre segt. Man måste dock
inse, att det hade varit både klokare, värdigare och i längden
behagligare, om man genast tagit fasta på den neutralitet, som
pansarbåtsföreningens ledning alltifrån första början
konsekvent häfdat för föreningen som sådan, och något mindre
bekymrat sig om de enskilda medlemmarnes känslor och
handlingsmotiv, som man i alla fall ej haft makt att förändra. Ty
finns det bland medlemmarne de — och jag tror vi äro många —
för hvilka deltagandet i denna såsom en fosterländsk högtid
uppriktigt och tacksamt fattade rörelse på samma gång
inneburit en hjärtligt menad protest mot det oförlåtliga
åsidosättandet af 1911 års F-båtsbeslut, så är denna känsla nu som
för några månader sedan hvars och ens ensak.
Det hade legat i den Staaffska regeringens hand att aftrubba
den udd, som initiativet till insamlingen genom historisk
nödvändighet måste innebära. Hade man genast gifvit det tack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
