Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Vattenrättstvisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGEHS FRÅGOR 273
tresset genom i missriktad förtänksamhet projekterade direkta
afgifter, hvilka, om än de kunde synas låga, likväl vore tillräckliga att
göra många företag om intet. Den svenska vattenkraftindustriens
relativt storslagna utveckling på basis af gällande lag om
strandägarens rätt till vattnet illustrerades genom åtskilliga exempel; under
åren 1905—10 hade den utnyttjade vattenkraften nära nog
fördubblats. Under inflytande af den växande oreda ifråga om rätten till
vatten, som genom statens — närmast Kammarkollegii och
Vattenfallsstyrelsens — åtgöranden under senaste åren framträdt, hade den
lofvande utvecklingen så godt som afstannat.
Kraftigt gick inledaren till rätta med den politik, som ledt till en
för landet så påtagligen skadlig verkan, och gjorde gällande att
»rättvisans majestät dragits ned i politikens tjänst».
I sakens nuvarande läge hade man emellertid ingen bättre utväg
än att lita till den juridiska rättvisans utslag, men samtidigt
omedelbart inrätta sådana grunder för villkorlig upplåtelse af de omtvistade
vattenfallen, som för industrien och kapitalet verkligen vore begärliga.
I detta afseende relaterade ingeniör Lubeck Vattenkraftföreningens
inlagor till Konungen, där man påyrkat upplåtelse på 93 år utan
afgift eller mot en afgift ej större än att den fonderad räckte till
inlösen af vattenverksbyggnader m. m. efter 95 år, detta ifråga om
alla sådana vattenfall som i 1903 års vattenfallsförteckning ej vore
upptagna såsom tillhörande kronan.
Statens direkta verksamhet för utnyttjande af vattenfall hade på
många håll framkallat en oreflekterad och skäligen ogrundad
chauvinism. Det uppvisades att Trollhätteverket ännu på länge icke
kunde väntas blifva ett i vanlig bemärkelse räntabelt företag, och
samtidigt betonades att de svenska vattenfall äro lätt räknade, som
kunna komma till användning för de stora allmänna
kraftdistributionerna — det område, där statens direkta verksamhet kunde anses
naturlig — medan flertalet vattenfall måste beräknas tagna i anspråk
för speciella stora anläggningar inom järn- och trävara- samt den
eiektrokemiska industrien.
I den följande diskussionen gjordes flera synnerligen upplysande
inlägg från kända representanter för industri- och bankvärlden,
samtliga utmynnande i att det nuvarande tillståndet betecknades som högst
menligt för industrien, i det utan tvifvel — som inledaren uttryckte
saken — »många chancer försittas medan vattnet rinner fåfängt mot
hafvet». Bankdirektör Marcus Wallenberg uppdrog en parallell med
de stora norska vattenfallen, och framhöll att våra vattenfall, då det
gäller storindustri, icke tåla någon extra belastning, om vi icke ville
se dem ligga obegagnade till dess de norska fallen blifvit använda.
»Det finnes en regel, som torde vara ovederlägglig, och den lyder
att hvarje affär skall göras på sin tid, d. v. s. då den kan göras.
Att vara för tidigt ute vållar förluster lika säkert som att vinsten kan
utebli, om man kommer för sent. Enligt denna regel har det visat
sig riktigt att från Sveriges skogar sälja timmer, bjälkar och
plankor, då dessa voro efterfrågade. Nu har turen kommit till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
