Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Moderskapsförsäkringen. Af Ebba Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERSKAPSFÖRSÄKRINGEN 259
yngsta, som man ej gärna velat släppa ifrån sig ut i världen,
är — moderskapsförsäkrad.
En 40-årig fabriksarbeterska, som kan sitt yrke i grunden,
förtjänar en relativt god summa i veckan, äger ett litet hem
tillsammans med någon anhörig och har alltid redt sig själf
och ej fallit någon till last. Hon upptäcker nu plötsligt, att det
är hennes skyldighet att moderskapsförsäkra sig. Moderskap
utom äktenskap står kanske för henne såsom något moraliskt
orätt. Eller hon har en gång för alla af ett eller annat skäl
afstått från att tänka på kärlekens och moderskapets lycka.
Den tid, då hon räknade med detta som en möjlighet, ligger
långt bakom henne. Nu lefver hon sitt ensamma och torftiga,
men ärbara och själfständiga hemlif. Och nu kommer
samhället och fordrar, att hon skall moderskapsförsäkra sig.
Det är lördag och aflöningsdag. Män och kvinnor trängas i
yttre kontoret för att få ut sin lön. Bokhållarna räkna och
växla. Det går fort, ty alla hafva brådtom. Männen först.
Deras konton äro ju tämligen klara. Men så är det kvinnorna,
18 öre, — 9 öre... Två odelbara perioder... 12 öres afdrag.....
Man väntar och pratar. Böcker och pengar lämnas ut. Man
räknar och jämför med kamraternas lönebelopp. De unga
männen skämta och skratta. Hvad skola de där böckerna
tjäna till? Och den där plikten på 18 öre i månaden’? — Jo,
det är för att man något skall ha, när barnet kommer. —
Barnet? — Jå, då få vi inte arbeta, men vi få pengar ändå. —
Jaså, och det betalar ni alla nu på förhand för? — Jå, vi är
tvungna, vet jag. En kan ju inte veta hvem af oss, som får
en unge. — Nej, en kan inte det. — Bifall och skratt.
Kanske vill man här invända, att de båda exempel, som ofvan
anförts, äro ytterlighetsfall, som endast undantagsvis kunna
inträffa och därför ingenting bevisa. Må man i så fall påminna
sig, att enligt meddelade uppgifter af cirka 23 000
industri-arbeterskor 7762 voro ogifta under 20 år och 6217 ogifta
under 25 år samt 2691 ogifta i åldern 35—49 år. Vi äga
emellertid enligt samma uppgifter icke 23 000 utan öfver 56 000
fabriksarbeterskor. Äfven om man beräknar, att
försäkringsplikten enligt senast gjord ändring i de sakkunnigas förslag
inträder vid 18 år i stället för 15 år, blifva fall som dessa
icke undantagsfall men typiska fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
