Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Moderskapsförsäkringen och kvinnorna. Af M. Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 M. MARCUS
linje, om hvilken den tidigare lagen ej äger den ringaste
antydan, och är det mänskligt, att, när det gäller ett otvetydigt
un-derstödsbehof, från rätten till hjälp utesluta dem, som behöfva
den bäst? Man ville gärna tro, att dessa frågor icke kunde
besvaras annat än nekande. Hvad det här gällt, har varit att
skapa trygghet för tillgång till föda och vård för en del
kvinnor och barn under den, materiellt sedt, kanske svåraste tiden
af deras lif. Det problemet är till förutsättningar och innehåll
i sig själft fullt klart och afgränsadt, det är ett stycke verklighet,
som måste gestaltas helt oberoende af påverkan från vare sig
känslornas eller de teoretiska idealens värld. Må man möta
det ogifta moderskapet med afsky eller ogillande, må man ägna
sitt lif åt arbetet på dess utrotande, men må man icke tro, att
därvid den arbetsmetoden är särskildt lycklig, som för vinnande
af ett sådant syfte vill motarbeta en nödvändig förbättring af de
kvinnors belägenhet, som, trots alla sträfvanden till sedlighetens
höjande, ännu dagligen föda barn till världen utan kyrkans
förutgående sanktionering.
Af de båda öfriga hufvudsatserna i den speciella
kvinnooppositionen är tesen om faran för kvinnornas utträngande från
arbetsmarknaden onekligen den lättast gripbara. Med sinnet
ännu fylldt af den kampens oro, hvilken 1909 års välbetänkta
och gagneliga nattarbetslag väckte till lif hos alldeles samma
kvinnoorganisationer, som nu anföra striden mot
moderskaps-försäkringen, har man i den af denna försäkring för
arbets-gifvaren föreslagna utgiften af 1,20 kr. för år och arbeterska samt
i det förvaltningsbesvär som skulle påläggas honom, sett de murar,
som denna gång skulle utestänga kvinnorna från industriarbetets
paradis. Men är det verkligen någon, som vid allvarlig och lugn
pröfning tror, att ett åläggande för en fabriksidkare att en gång
i månaden till en sjukkassa skicka in en 10-öring för hvarje
arbeterska och samtidigt tala om hvilka arbeterskor, som under
månaden nyantagits och slutat — det är enligt det omarbetade
förslaget arbetsgifvarens alla »besvär» — samt skyldigheten att
betala en årsafgift af något mer än en krona per arbeterska, skulle
föranleda någon enda arbetsgifvare i Sveriges rike att afskeda
en enda af sina arbeterskor? Sannolikt ej. Ty hvad vunne
fabrikanten på en dylik åtgärd? Jo, först »besvärets»
undvikande, hvarigenom kontorspersonalens totala månadsarbetstid
skulle minskas med i allmänhet högst en timme, och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
