Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Strindbergshyllningen. Af Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 FREDRIK RÖÖK
råde rikmännen, från de berömda målarne, från de radikala
öfverklassarne — hela det stockholmska skrå, som hr Hasse
Zetterström sannolikt har i tankarna, då han med en obetalbar
fras talar om »oss kulturmänniskor» — ett skrå, där
tacksamheten mot Strindberg säkerligen är uppriktig. Från denna krets
hade insamlingstanken gått ut öfver landet, för dem var den ett
naturligt och spontant känslouttryck, och utanför den kretsen har
tanken icke visat någon tändande verkan. Penninginsamlingen
var en appell till det stora svenska folket, och den appellen
har icke besvarats.
Hvarför? Därför att hela idén var absurd och smaklös. Om
den svenska allmänheten skall skänka pengar, så fordrar den
besked om hvad pengarna skola brukas till — ett
småborgerligt drag utan tvifvel, men nationalekonomiskt icke föraktligt,
och som faktum vardt att respektera. Den första frågan var
därför: Behöfver Strindberg pengarna? Nej; sakförståndige kunde
upplysa att hans skrifter företräda ett värde, som efter svenska
förhållanden måste kallas en ansenlig förmögenhet.— Pengarna
skola uttrycka vår tacksamhet, svaras det i stället. Bruka stora
författare belönas med penninginsamlingar? Nej; och en sådan
tanke är i sig själf motbjudande. — Men det är meningen att
protestera mot att Strindberg icke är hedersdoktor eller
Nobelpristagare. Brukar det svenska folket uppträda som öfverdomare
vid värderingen af kemiska och lingvistiska forskningar eller vid
estetiska diskussioner? Nej; det händer visserligen att
tidningsmän uppträda som folkviljans förespråkare äfven på dessa
ge-biet, men i grunden torde principalen själf ha tillräckligt med
sundt förnuft i behåll för att afstå från varfvet.
Härtill kommer, att insamlingsanordnarna utgingo från en falsk
uppfattning af Strindbergs popularitet. Strindberg är populär
framför allt bland artister och litteratör, i Sverige likaväl som
i utlandet: beundran af honom har sitt maximum på kaféer
och redaktionsbyråer och sitt minimum i hemmen. Strindberg
är ingenting mindre än en folklig författare. Folket, det stora
verkliga folket — när man ser bort från mötenas och
demonstrationernas utsidor, från allt det politiska väsendet, som ger
uttryck endast för en liten del af mänskonaturen — folket söker
i dikten det förskönande, det befriande, det upplyftande, det
vill ha hjälp att se det stora och vackra — och det glada.
Selma Lagerlöf, Fröding, Viktor Rydberg äro i viss mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
