Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Vår försvarsfråga med hänsyn särskildt till värnpliktsutbildningen vid infanteriet. Af Hugo Jungstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 HUGO JUNGSTEDT
alla vedermödor hålla ut till dess undsättning ändtligen — efter
månaders väntan — kom.
Skulle våra värnpliktigas utbildningstid afkortas, blefve
följden ovillkorligen den, att arméns stridsduglighet, hvilken redan
nu, såsom ofvan anförts, är otillfredsställande — om än
härordningen på senare tid väsentligen förbättrats — i motsvarande
grad försämrades. Armén blefve då i stridsvärde fullkomligt
likstäld med en milisarmé. Men milistrupper hafva aldrig
annat än under rent exceptionella förhållanden, såsom t. ex.
under boerkriget, kunnat någon längre tid hålla stånd mot
fullständigt utbildade trupper, äfven om dessa senare varit
betydligt underlägsna till antalet. Detta framgår af alla tiders
krigshistoria och särskildt af den nyaste tidens, hvilket förf. till
denna uppsats ock sökt visa i ett för några år sedan utgifvet
arbete: Om milissystem och milistrupper (Uppsala 1901).
Hvad vår egen armé beträffar, ha vi ju inga krigserfarenheter
att bygga på i fråga om öfningstidens längd. I detta afseende
få vi söka tillgodogöra oss andras erfarenhetsrön.
Däremot hafva vi en ganska grundlig fredserfarenhet om hvad
som kan medhinnas under utbildningsperioder af olika längd.
Denna vår egen erfarenhet har, såsom redan antydts, till
fullo ådagalagt att den nuvarande första tjänstetiden
(rekrytskolan) för till infanteriet (motsvarande truppslag) hörande
värnpliktiga i och för sig är för kort. Arméfördelnings- och
regementschefernas af infanterireglementskommittén infordrade
utlåtanden härom — hvilka officiella aktstycken väl måste
till-dömas större vitsord än uttalanden af de värnpliktigas
anhöriga, de själfva och enskilda riksdagsmän, som »anse» tiden för
lång — äro talande nog. De lyda med ovanligt stor
samstämmighet: utbildningstiden måste ökas, om vi vilja dana våra
värnpliktiga HU under alla förhållanden användbara fältsoldater.
Icke nog med att öfningstiden ej räcker till för att bibringa
såväl de enskilda värnpliktiga som truppförbanden — hvars
utbildning hos oss särskildt måst stå alltför mycket tillbaka —
en tillfredsställande rent teknisk utbildning, som verkligen
»sitter i» någon längre tid, det moraliska elementet — väckandet
af de värnpliktigas pliktkänsla, så att de komma att utgöra en
homogen, disciplinerad af en god fosterländsk anda besjälad
trupp, på hvilken landet i farans stund kan lita — hinner ej
tillgodoses såsom sig bör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
