Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - F-båtsbeslutet och statsordningen - Ett härordningsprogram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 133
i skrifvelser från 1840—1841 års riksdag, detta bland annat, emedan
dessa skrifvelser blott rörde regeringens rätt öfver uppkomna
besparingar under statsregleringsperioden intill nästa riksdag, men alldeles
icke tillerkände henne någon rätt att lägga samtliga de extra anslagen
på hög, ej heller att gå nästa riksdag förbi med de besparade medlen.
Det är okändt, i hvilken utsträckning grefve Raoul
Hamilton, redaktör Christiernson och deras
kolleger i fjärde beredningen ännu hört sig för hos »dem sorn stå nära
de hem vändande värnpliktiga», på hvad sätt »utbildningstiden skulle
kunna afsevärdt förkortas» — för att nu än en gång återupplifva de
monumentala fraserna ur vårens liberala utskottsreservation. Det
förefaller nu, att döma af instruktionen för försvarsutredningen i
statsrådsprotokollet för d. l dec., som vore det ändå meningen att
tillmäta den militära sakkunskapen en något gynnsammare ställning
än den roll af ungefärligen ett nödvändigt ondt, som den spelade i
nyssnämnda dokument. Värdet af den tillkallelse af fackmän, som
i instruktionen bebådas, blir dock helt och hållet beroende af, att
därvid hänsyn blott tages till personernas verkliga sakkunskap utan
sidoblickar på den större eller mindre behagligheten af hvad de kunna
hafva att andraga. Äfven frånsedt denna personliga konfrontation
med sakkunskapen skola emellertid de med ett så tungt ansvar
belastade lekmännen icke kunna undandraga sig en ingående
bekantskap med den ständigt växande massa af militär litteratur, som med
märklig enighet i hufvuddragen visar på den enda vägen till det nu
senast af regeringen utpekade målet full planmässig het och
tillfredsställande effektivitet — en väg rakt motsatt den som oppositionen i
våras ville antyda. I sista häftet af denna tidskrifts förra årgång
påpekades några tungt vägande inlägg i den riktningen. Ungefär vid
samma tid hade statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
tillfälle att på Krigsvetenskapsakademins högtidsdag höra
krigshögskolans chef, öfverste Th. Rudenschöld, i ett kärnfullt anförande göra
liknande synpunkter gällande. Sedan dess har slutligen genom det
under signaturen Keith utgifna arbetet Den svenska folkhären
(Stockholm, Norstedt 1911, 231 s., 3 kr.) diskussionen om
härordningsfrågans lösning riktats med det grundligast genomarbetade och
genom sina resultat mest betydande bidrag, som under de senare
åren offentliggjorts.
Det är icke så mycket genom mängden af nya uppslag och djärfva
hugskott, som Den svenska folkhären kan göra anspråk på en
dylik rangplats inom vår försvarspolitiska litteratur. Dess program
sammanfaller i de stora dragen med det, som redan från olika håll
med växande kraft brutit sig fram såsom det samlande. Den har
sin styrka just däri, att den utan att jäkta efter originalitet eller
prioritet på samma gång rotfäster detta program genom en
motivering af oöfverträffad påtaglighet och utvecklar det vidare genom att
undersöka dess tillämplighet i detaljerna och modifiera det efter såväl
de olika vapenarternas olika behof som det borgerliga lifvets villkor,
Ett
härordningsprogram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
