- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1912 /
115

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Biograf och censur. Af Gustaf Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGRAF OCH CENSUR 115

för granskningsmannens veto, så sker onekligen ett ingrepp i
geschäftet, stundom ett ekonomiskt mycket kännbart, och det
mötes därför icke alltid med full förståelse.

Fantasien behöfver icke heller kallas till hjälp för ett
exempel härpå som detta. En granskningsman utdömer en film
på grund, af dess fyra hufvudbeståndsdelar: ett knepigt
instruktivt gaturån, ett dito kassaskåpsinbrott, den hederlige gamle
kamrerarens misstänkliggörande genom listigt föranstaltade
indicier samt slutligen den oskyldigt misstänktes omsorgsfulla
kolosinandning i djupa sköna drag öfver en fyrpanna i det till
yttermera visso väl tätade vindskyffet. Den drabbade, en
ambulerande förevisare, blir högst bestört öfver domen; bilden är
helt enkelt sededrypande, då den egentlige bofven-rucklaren i
sista scenen ber om förlåtelse; den stumpen kunde väl
åtminstone gå klar, vore den så bara tio meter lång? — Hvartill det
då skulle tjäna? — Jo, då hade jag alltid rubriken och ett stycke
bild kvar. Se, jag beledsagar mina förevisningar med föredrag . . .
— Och hvad skulle lämpligen föredragas i detta sammanhang?
Svaret blefve, låt oss säga: Jag finge noga skildra det
bortklippta och upplysa, att det hade censuren tagit!

Den, som så svarade, kände kanske väl sin publiks smak, och
han hade tydligen icke den rätta motståndskraften, om man än
skulle i ett sådant fall våga tro på ett intresse ditåt. Där
nu icke heller ett sådant intresse finnes? Jå, där är tydligen
censur enda medlet. Men där det finnes, ehuru löpande en
alltför ofta öfvermäktig fara att duka under för »ockrandet på
allmänhetens godtrogenhet», där måste censur vara ett af medlen.

Invändningen, att då måste censur i jämlikhetens namn
tillgripas för hvarje slag af offentlig föreställning, må ha sitt
teoretiska berättigande, men svårligen lär man kunna jäfva den
förut nämnda propositionens motargument, att man bör hålla
sig inom den praktiska nödvändigheten och att det »förefinnes
en väsentlig skillnad mellan offentliga föreställningar i
allmänhet, å ena, och biografföreställningar, å andra sidan, med
hänsyn till dessa senares art och publik samt de låga biljettprisen».
Sistnämnda båda hänvisningar afse tydligen den enastående
frekvensen (och särskildt af ungdom). Men på håll där man
ser saken ur exempelvis synpunkten af, att »endast det bästa
är godt nog åt proletären» — en otvifvelaktigt erkännansvärd
synpunkt — kan en annan mening inläggas, också fullt ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1912/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free