Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Sveriges mellanhafvanden med Tripolis. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
% VERNER SÖDERBERG
Strand, hvars utförliga rapport om färden finnes i behåll. I bref
hem hade konsul Wijnbergh med klar blick för
sjömaktsprestigens värde föreslagit vederbörande att låta sändebudet få bese vår
flotta i Karlskrona eller Göteborg, »ty i allmänhet är man här
illa underrättad om Sverige, och ingenting är, som sätter en
främmande nation uti mera estime hos detta folket än makten
till sjös». Några få dagar efter sändebudets hemkomst afled den
gamle, statskloke och svenskarna väl bevågne Achmed pascha
Karamanli, enligt officiös version genom själfmord till följd af
»någon förtretlighet, som han haft utaf sina fruentimber», men
enligt konsulns och kapten Strands mening sannolikt mördad.
Den svenska fregattens därvaro underlättade fredstraktatens
bekräftande af efterträdaren utan andra presenter än de för
Ach-meds räkning medförda, (en »fjäder af diamanter», en sobelpäls
och ett guldur m. m.) och den nye paschan Mohammed
Karamanli sände bref därom med den hemvändande fregatten, som
äfven jämte prof på Zoara-salt hemförde en anspråkslös gengåfva
till konung Fredrik i form af—»en säck levantiska kaffebönor,
ungefär till 380 skålpunds vikt».
Brefven från Achmed och hans son Mohammed finnas kvar.
De äro stora plakat i arabisk, med »guldsand» beströdd skrift
och innehålla naturligtvis de mest svassande orientaliska
heders-och vänskapsbetygelser. Gamle kung Fredrik tituleras enligt
den i Stockholm på själfva brefvet tillskrifna öfversättningen
»en ära och prydnad bland höga furstar, som uppå Jesum tro,»
och »utvald öfver de lystraste potentater att vara en domare
öfver det nazareniska folkets allmänna ärenden».
Den nye paschan var af den sämre sorten, en slö och
ut-rucklad suput, öfver hvars »ganska släta» regeringssätt konsul
Wijnbergh 1751 lämnar följande dråpliga karakteristik:
»Denna unga (Baschan) är väl en god och fromsint herre, men bryr sig intet
så mycket om regeringen som han borde, ty när han gifver några få dagar en
efter annan audience, så bgger han inne, som säijes,och dricker helt allena uti
fjorton dagar, tre veckor och stundom mera, under hvilken tid en hvar är snart sagdt
Bascha och gör hvad han vill.» Året därpå fick han slag och blef lam i ena
sidan, men repade sig efter någon tid. »Det vore till önskandes», skrifver
Wijnbergh, »att denna händelse måtte tjäna honom till varning att bättra sitt
lefverne.»
Sveriges flagga respekterades i allmänhet dessa år, om än
konsulns ingripande esomoftast var nödvändigt. Sålunda hade
1752 ett Aboskepp kapats, enär piraterna misstänkte passets
äkthet och i besättningens finska tungomål sågo ett skäl att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
