Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Stormar. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 STORMAK
Två stater, som till invånarantal och resurser äro
jämförliga med vårt land, kunna här särskildt framhållas, Holland
och Belgien. I friskt minne är ännu den internationella
polemiken om Vlissingenfrågan, som klart visade, att Hollands
försvarsväsens ordnande af grannstaterna betraktas nära nog
som en internationell fråga. Och i Belgiens
deputeradekammare har för blott en vecka sedan pågått en lärorik
försvarsdebatt med landets militärpolitiska läge under Marockokrisen
som bakgrund. Den konservativa regeringens krigsminister
angreps därvid på det skarpaste först af en socialdemokratisk
och sedan af en liberal talare därför att fästningsförsvaret i
somras skulle ha varit i miserabelt skick och armén i
allmänhet ej rustad att energiskt häfda landets neutralitet.
Referaten från debatten ge ej det intrycket, att de båda talarne
skulle främst ha åsyftat partipolitiska fördelar med sina
af-slöjanden. Snarare tyckas de ha drifvits af patriotiska
bekymmer öfver de faror som försumlighet på detta område
måste framkalla. Som bekant går nämligen en lämplig
an-fallsväg mot Frankrike genom Belgien. Jå klenare dess
fästningsförsvar är, desto mera lockande ter sig denna väg för
Tysklands arméer vid ett fransk-tyskt krigsutbrott. Desto
angelägnare blir det äfven för motsidans militära ledning att
i tid stänga denna infallsport till Frankrike, och afsändandet
af en betydande engelsk härstyrka »till skydd för Belgiens
neutralitet» har troligtvis hört till sommarens krigiska
möjligheter. Belgien har fordom mer än en gång fått bli
krigsskådeplats för grannarnas maktmätning — namnet Waterloo
glömmes ej lätt — och det är säkerligen faran för ett
upprepande häraf, som föranledt krigsministern Hellebauts
socialistiska och liberala vedersakare att — med en tankegång,
erinrande om professor Thyréns — så skarpt klandra ministern
därför att han ej skulle ha tillsett, att en kränkning af
Belgiens neutralitet för vederbörande tedde sig afskräckande dyr
och riskabel.
Men Belgiens neutralitet är ju högtidligen för all framtid
erkänd och t. o. m. garanterad af stormakterna? Jå, det äger
sin riktighet, men om värdet af denna pappersgaranti gör
man sig i Belgien ringa illusioner. I Almanach de Götha kan
man ju läsa, att också exempelvis det ottomanska rikets och
Marockos integritet och oberoende skyddas genom liknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
