Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Stormar. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 STORMAR
Man gjorde sig i London beredd att komma Frankrike till
hjälp, om förhandlingarna i Berlin strandade, och den franska
parlamentarismens egenart samt den uppjagade
folkstämningen satte gifvetvis snäfvare gränser för franska regeringens
eftergiftsmöjligheter än hvad fallet var i Tyskland, där
regeringen i nödfall kunde undvara riksdagens godkännande af
uppgörelsen. Hvad som i sista hand afvärjde den
öfverhängande krigsfaran är svårt att så snart efter själfva
händelserna få veta, och hvarken Kiderlen eller Grey ha lämnat
några afsevärda bidrag till den frågans besvarande. Det kan
ha varit personligt ingripande af någon suverän eller ledande
statsman. Det kan också ha varit osäkerhet i det afgörande
ögonblicket om disponibla stridskrafters värde eller ock ett
betydande afslag från tyskt håll på de ursprungliga
kompen-sationskrafven i Kongo. Kanske också en samverkan af dessa
eller liknande omständigheter.
Därom är emellertid ej platsen att här fördjupa sig i
lönlösa kannstöperier. Från utomstående svensk synpunkt är
det tillräckligt att med glädje konstatera, att krigsfaran
af-värjdes, samt att med eftertanke dröja vid dess obestridliga
verklighet och vid möjligheten af att den kan komma åter
ganska snart, liksom ej ens tre år förflöto mellan den
bosniska krisen och den marockanska. Man behöfver därför ej
fatalistiskt bita sig fast vid tanken på ett tysk-engelskt krig
såsom absolut oundvikligt. Med rätta har nu senast Bonar
Law varnat för ett dylikt åskådningssätt. Blotta möjligheten
af att nästa »olycksbådande stämning i världsatmosfären»
utlöser sig i en fruktansvärd storm på Nordsjön eller i
Östersjön är tillräckligt skäl för Sveriges statsmakter och alla dess
med politiskt inflytande i större eller mindre mån utrustade
medborgare att inrätta sig därefter. Alla handla de under
ansvar för efterkommande och för Sverige. Äfven de som
med sir Edward Grey tro sig skönja, hurusom »det klarnar
vid horisonten» — det må nu vara den socialdemokratiska
förbrödringens framtidsrike de skåda i anden eller
skiljedomstankens förvandling af världen till en palmlund, där inga
Nobelska fredspris behöfva vara mer, ty det första är förgånget
— äfven dessa, som drifva optimismen vida längre än Grey i
den oratoriska triumfens ögonblick, borde kunna enas med
de mindre sangviniska bland sina landsmän om att alla an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
