Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Hans Järta och vår regeringsform - Statsledning och offentlighet i England och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 569
uppvisa, att Järta 1809 väsentligen intog samma ståndpunkt, som han
under sina ungdomsår insupit i den Pechlinska kretsen, d. v. s. önskade
en författning ganska närstående frihetstidsidealet. Järtas förtjänst
blef då enligt förf. att ha i det förberedande arbetet korsat
regeringskretsens sträfvan att få det Håkansonska förslaget utan vidare
accep-teradt; vidare att genom sin kritik inom konstitutionsutskottet hafva
sönderbrutit detta förslag, som smakade af förklädd Förenings- och
säkerhetsakt, samt slutligen att genom skicklig kompromiss emellan
de olika viljorna ha fått fram en regeringsform, hvilken väl ej
motsvarade hans innersta önskningar men i alla fall räddade det
väsentliga af konstitutionell frihet. — Senare har professor S. J.
Boethius i Statsvetenskaplig Tidskrift 1911 under rubriken »Till frågan
om tillkomsten af 1809 års regeringsform» upptagit dessa resultat till
granskning. Prof. B. delar principiellt de af lektor H. och för öfrigt
alla senare forskare framställda meningen, att Järta icke kan i
egentlig mening kallas regeringsformens författare, men angående Järtas
verkliga insats vid arbetet afviker han desto mera från H.
Tyngdpunkten i B:s undersökning är förlagd till spörsmålet, i hvilken mån
de Pechlinska åskådningarna, särskildt sådana de finnas samlade i
Jakob v. Engeströms uppteckningar, påverkat Järta ännu 1809. Hans
bevisning, som i allt väsentligt förefaller bindande, gifver ett resultat
alldeles motsatt den af H. framförda. Vis af två decenniers dystra
erfarenheter inom och utanför Sverige, har Järta släppt tron på
gagnet af riksdagsväldet och i stället lifligt omfattat den
maktfördelningsprincip, som hos Montesquieu fått sitt klassiska uttryck. Från
denna ståndpunkt har han mycket väl kunnat acceptera väsentliga
delar i det Håkansonska förslaget, och de modifikationer, som däri
vidtogos, hafva i allmänhet såväl till andemening som till slutlig
form mestadels varit hans verk.
Äfven om diskussionen icke härmed lärer vara afslutad, torde dock
frågan om Järtas konstitutionella uppfattning vid tiden för
regeringsformens utarbetande vara i hufvudsak klargjord. Och med all
sannolikhet skola fortsatta undersökningar bekräfta, att äran af det positivt
mest beståndande af 1809 års verk med all rätt tillkommer Hans Järta.
För någon tid sedan tillsatte engelska regeringen,
som en förberedande åtgärd i arbetet på en
proposition om Home Rule för Irland, en kommitté
för att utreda därmed sammanhängande frågor om de finansiella
förhållandena mellan Irland och Storbrittannien i dess helhet. Denna
kommittés betänkande har varit föremål för stor nyfikenhet, då
dess ämne är af största vikt för Home Rule-frågan. Vid underhusets
sammanträde den 26 oktober detta år framställdes också, ej för första
gången, interpellationer till premiärministern om dokumentets innehåll
— utan regeringens tillstånd kan ju i England intet dylikt dokument bli
offentligt.
Premiärministerns svar blef detta: — »Kommittén har aflämnat
sitt betänkande, detta är, som jag redan upprepade gånger sagt, ett
Statsledning oeh
offentlighet i
England oeh Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
