Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Den persiska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 507
slut i ren desperation alldeles uppgaf försöket att hålla reda på
händelsernas utveckling, hur intressant denna med hänsyn till de i
Persien kolliderande engelsk-ryska intressena än i och för sig får
anses vara.
För någon tid sedan har emellertid ett engelskt arbete utkommit,
som ger den af orientalisk kultur och modern stormaktspolitik
intresserade möjligheter att med relativt stor lätthet finna sig till rätta
inom det moderna Persiens historia. Det har till författare den
framstående orientalisten Edward G. Browne, professor vid universitetet i
Cambridge, och bär titeln The Persian Revolution of 1905—1909.
Brownes utomordentligt ingående och noggranna kännedom om de
förhållanden, han skildrar, gör arbetet till en källskrift af första rang
för hvar och en, som sysselsätter sig med hithörande frågor. Hvad
den politiska sidan af saken beträffar, må det emellertid vara tillåtet
att i åtskilliga punkter hysa en mening, afvikande från författarens.
Browne är nämligen en stor vän och beundrare af det persiska
folket och anser det mer än sannolikt, att detta af egen kraft skall
vara i stånd att göra slut på det nuvarande osäkerhetstillståndet och
ombilda Persien till en modern kulturstat utan att dock bryta med
de nationella och historiska traditioner, i hvilka dess styrka ligger
förborgad. Det måste erkännas, att Brownes egen skildring hos en
opartisk läsare knappast efterlämnar ett dylikt intryck. Snarare skulle
man vara benägen för att anse den som ännu ett bevis för satsen
om parlamentarismens absoluta oförenlighet med den orientaliska
kulturen. Visserligen enade sig konstitutionens anhängare under
revolutionsåren i sina häftiga angrepp på Shah Mohammed Ali, men
deras positiva reformprogram kan man med bästa vilja i världen ej
karaktärisera annat än som tämligen magert. Man är ense om att
motarbeta främlingarnas inflytande i landet och att störta
despotismen från tronen, men utöfver detta synes man ännu knappast hafva
kommit. Emellertid saknar hela rörelsen icke sina pointer. Den
hos oss numera tämligen banaliserade radikalismen får en alldeles
ny charme, då dess representanter uppträda i blå eller hvita
turbaner och predika författningstrohet, ömsevis stödjande sig på
Europas exempel och på Koranen. Än mera kryddas debatterna
därigenom, att de i Västerlandet som historiska reliker vördade orden från
1789 här uppträda som aktuella diskussionsinlägg; jå, vid ett tillfälle
finner man till och med, att Mirabeaus berömda svar till Ludvig XVI:s
ceremonimästare, »Säg er herre, att vi äro här på folkets befallning
och vika endast för hans bajonetter», efter mer än ett sekels hvila
återljudit i Teheran.
Hvad som skänker Brownes arbete ett alldeles särskildt intresse
är, att han meddelar dels en hel serie bref, skrifna af persiska
politici under revolutionsåren, dels ett stort antal artiklar ur den
konstitutionella pressen. Bättre än genom något annat medel lär man i
dessa se och förstå hela rörelsens inre drifkrafter och värdesätta
dess utvecklingsmöjligheter. Med otvetydig klarhet måste det genom
de meddelade dokumenten framstå för hvarje läsare, att européerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
