Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dalakolonien i Jerusalem. Af Erik Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488 ERIK AURELIUS
är ju inte så underligt, då de voro helt små pojkar och flickor
när man lämnade Sverige (Nils Lind var bara 4 år) och sen
vuxit upp därute med framför allt engelskan i sina öron. Ju
mer de gamla dö bort, för hvilka ännu i modersmålets klang
bor minnet från de svenska stugorna och tegarna och hvilka
ännu i svenskt umgängesspråk med sina närmaste se ett stycke
nödvändigt dagligt brod, dess viktigare blir för uppehållandet
af svenskan hos de unga den hemlandslitteratur, som hos dem
kan finna intresserade läsare. Man har fått dit ut ett Oscar II:s
vandringsbibliotek och jag hörde, hvilken glädje det beredt.
Foto E. Aurelius.
De unga svenskarne framför »pojkarnes gård».
Från v. till h.: Erik Mattsson, Nils Lind, Olof Lind, Olof Mattsson,
Lars Lind, Louis Larsson.
Om känslan för Sverige hos våra landsmän där ute skall jag
inte mycket orda. Jag hvarken kan eller bör göra något anspråk
på att kunna pejla djupet af deras fosterlandssinne. Men låt
mig ändå återge ett par personliga intryck! För det första, med
hvilket lefvande intresse allt togs emot, som berättades dem om
Sverige, och med hvilken glädje allt godt, som då kunde sägas;
man kunde många gånger icke berätta nog för dem här
hemifrån. Men längtar man då inte hem? När jag satt uppe hos
den gamle svenske bonden i hans rum, prydt med fotografier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
