Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dalakolonien i Jerusalem. Af Erik Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DALAKOLONIEN I JERUSALEM 485
samvetsgrant studium af naturförhållandena, bearbetadt sedan
till föredrag i Jerusalem öfver resan. Flera af svenskarne kunna
tala arabiska och tjänstgöra äfven icke sällan som medhjälpare åt
intresserade turister och ledare af deras resor. Med
turistströmmen har kolonien för öfrigt en liflig kontakt; särskildt hos den
engelsk-talande parten af Palestina-besökare (och det är
hufvudmassan) har den blifvit mer och mer bekant som ett angenämt
hem, där man åtminstone gör besök, ifall man inte — hvilket
ofta händer — helt och hållet tar in där. Ehuru det aldrig från
början afsetts, har nämligen kolonien under turisttiden blifvit i
utsträckt grad ett härbärge för resande.
På tal om koloniens arbetslif bör till sist inte dess skol- och
undervisningsverksamhet glömmas. Kolonisterna undervisade
redan tidigt i flera skolor i staden; den enda turkiska flickskola
i Jerusalem, som understödjes af regeringen, med mellan 200
och 300 flickor, har i åratal skötts och styrts af kvinnliga
medlemmar af kolonien. Men så har man dessutom sin egen skola.
Inte blott att en del småttingar inom koloniens egna familjer
nu växa upp och få sin undervisning hemma, utan man har
ock åtagit sig en hel del andra barn. Flera muhammedaner i
högre samhällslager (så t. ex. en uppsatt person i Damaskus,
äfvenså den turkiske presidenten för Jerusalems
undervisningsväsen) skicka sina barn att helt uppfostras inom kolonien. Och
så har man sina fosterbarn, ett flertal, som upptagits från
utfattiga hem, eller sådana som af sina närmaste lämnats utan
vård. De fostras af kolonien, läras en syssla och få med den
komma ut i världen. I rätt stor utsträckning öfvar kolonien
en dylik hjälpande verksamhet, hvilken för öfrigt ej blott antar
sig barnen, utan ock alltfort sörjer för de fattiga hem, hvarur
de utgått. Koloniens uppfostran af värnlösa barn är en af de
vackraste sidorna af dess lif. Äfven sjukvård ägnar man sig
åt; i familjer i Jerusalem hörde den som skrifver detta höga
loford om särskildt en svenska, som i det hänseendet uträttat
mycket godt.
Så fylles i kolonien veckan af ganska mångskiftande arbete.
Söndagarna står allt stilla och man samlas till gudstjänst efter
middagen. Ett par gånger var jag med om denna; det lästes
ett kapitel ur Nya Testamentet och den som läste höll en
betraktelse däröfver och en bön; ännu en amerikanare talade
— hvem som känner sig därtill manad talar vid dessa tillfällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
