Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Våra uppgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRA UPPGIFTER 469
öfriga makter, naturligtvis af den ryska diplomatien skulle
användas som ett bevis för att sådana befästningar
omöjligen kunde rikta sig mot Sverige! Otvifvelaktigt måste
därför eventuella liberala planer på »fredsföring» efter dylika
linjer följas med synnerlig uppmärksamhet.
Återstår den sista och utan jämförelse viktigaste frågan:
försvaret
Det kan icke vara något tvifvel att vi här stå inför den
största faran i vårt nuvarande politiska lif. På några få år,
man vore nästan frestad att säga månader, har hela
situationen i afseende på försvaret förändrat sig. Från att ha
räknat med 1901 års härordning såsom en orygglig landvinning
och efter unionsupplösningen såsom underlaget för en vidare
utveckling af försvaret på den allmänna värnpliktens grund
— excellensen Staaffs redan citerade och (som man får
hoppas) oförgätliga yttrande af 1906 är ett tillräckligt bevis
härför — se vi nu plötsligt härordningens hela existens bragt i
tvifvelsmål och möta t. o. m. på högerhåll yttranden om att
någon utvidgning af värnpliktstiden i hvarje fall icke kan
komma i fråga.
Ställningen är alltså tillräckligt allvarlig, och det symptom,
som bland annat F-båtsdiskussionen i de liberala tidningarna
utgör, kan verkligen icke kallas lugnande. Men samtidigt
måste det klart inses och öppet erkännas, att ansvaret för
detta läge så till vida icke helt och hållet faller på den
liberala ledningen, att denna knappast framkallat den nya
»försvarsolusten», ehuru den visserligen utan skrupler begagnat
sig däraf i partisyfte och därmed lagt hyende under lasten.
Man misstar sig knappast om man antager, att ej blott vissa
af det liberala partiets ledare äro betydligt ifrigare
försvarsvänner än de våga låtsas om, utan att detsamma gäller t. o. m.
några af de främsta socialdemokraterna. Faran ligger alltså
icke i de ledande vänsterpolitikernas personliga brister, utan
tyvärr högst betydligt djupare. A lia partier, från de
försvars-nihilistiskt agiterande ungsocialdemokraterna ända till höger n,
ha också, ehuru naturligtvis i ofantligt olika grad,
omisskännligt påverkats af denna ändrade stämning.
Det resultat man kommer till är alltså, att det ändrade
läget icke har sin verkliga rot i ändrade partipolitiska
signaler, utan att dessa tvärtom ha föranledts af .en ändrad folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
