Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Våra uppgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRA UPPGIFTER 467
listiska» schablonen, torde nog bli svårt för hvilket parti som
helst, men i hvarje fall måste liberaler och konservativa
klarligen inse, att de ej vilja det. De konservativa,
statsintressets naturliga försvarare, kunna omöjligt ställa sig på den
rent individualistiska ståndpunkten och de liberala lika litet
på den socialistiska. Det vore visserligen roligt för
doktri-närerna om så skedde, men knappast för några andra.
Öfver hufvud taget hota nog farorna knappast i främsta
rummet på lagstiftningens område. Det är i afseende på
utöfningen af regeringsmaktens mera elementära funktioner,
på dess egenskap af »utöfvande makt» i Montesquieus och
Hans Järtas mening, som uppmärksamheten måste vara
särskildt skärpt. Framför allt gäller detta hvad som alltid och
i alla tider varit liberalismens Akilleshäl, nämligen
statsmak-tens upprätthållande inåt och utåt.
Statsmaktens upprätthållande inåt betyder, att staten alltid
måste vara starkare än hvilka enskilda intressen eller enskilda
organisationer som helst, att statens rättsordning och
tvångsmakt alltid och med åsidosättande af alla andra synpunkter
måste göra sig gällande. En sentimentalitet eller
undfallenhet, som tillåter någon afprutning härpå, sätter samhällets
bestånd i fara på ett helt annat sätt än den djärfvaste
statssocialism; ty har statens ovillkorliga öfvermakt en gång gått
förlorad, är det ej stora utsikter för något samhällsskick att
hålla sig uppe emot anarkiens och laglöshetens makter.
Naturligtvis vore det orätt att betvifla en liberal regerings
goda vilja i detta hänseende. Men de förvånande hastigt
glömda erfarenheterna från storstrejken 1909, särskildt
jämförda med hvad som sedan inträffat i andra länder, föranleda
stor uppmärksamhet på denna punkt. Vår dåvarande
regerings fasta hållning var säkert en hufvudanledning till att
arbetarna ej då lyckades lyfta samhället af hakarna och e*
heller sedermera känt sig särskildt uppmuntrade att göra
om försöket.
Hvilken betydelse detta hade, blir kanske ännu tydligare
genom en jämförelse med Frankrikes och Englands
erfarenheter. Den franska regeringens hjälplöshet inför de olika
statsfunktionärernas strejk- och sabotagesystem har efter allt
att döma delvis nästan paralyserat den franska statsmakten,
så att nära nog hvem som helst numera tillåter sig hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
