Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Våra uppgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRA UPPGIFTER 465
på engång »Kungl. Maj:ts» och svenska folkets regering, ej dess
liberala, konservativa eller socialdemokratiska minoritets —
när den bringas i tara genom sina ordinarie anhängares
partifanatism eller egoism, och med uppbjudande af alla sina
krafter bekämpa den, då den sätter partiet framför landets
välfärd, kan »oppositionen» åstadkomma eller förhindra ganska
viktiga ting. Att finna något mönster för en sådan »hans
majestäts opposition» är ej så lätt; vill man söka motsatsen,
behöfver man ej gå längre än till den liberala — för att nu
icke tala om den socialdemokratiska — oppositionen under
dessa sista år.
Naturligtvis måste såväl understöd som motstånd helt och
hållet bli beroende af den politik, som kommer att töljas,
och därom vet man i skrifvande stund nästan intet. Det
låter sig emellertid nu en gång icke göra att afstå från
beräkningar angående framtiden, och,det kan säkert icke skada,
att man på förhand försöker göra klart, hvar farorna äro
störst och hvar de icke borde vara att vänta — naturligtvis
under starkaste betonande af att om verkligheten visar sig
blifva en annan än man antagit, så måste också uppträdandet
emot denna verklighet bli ett annat.
I tämligen bestämd strid mot hvad som ibland sagis under
valstriden, synes man då till en början böra fastslå, att
huf-vudmotsatsen icke ligger på det ekonomiska och sociala
området. Den afgångne finansministern lär ju själf med
åtskilligt allvar under skämtet ha yttrat, att hans skatteförslag
voro mera radikala än hans engelske kollega mr
Lloyd-Georges; och under sådana förhållanden kan man ej
rimligtvis räkna med att en liberal (d. v. s. icke
socialdemokratisk) regering skall företa något principiellt brott med den
skattepolitik, som hittills följts. Den hittillsvarande
ekonomiska politiken har öfver hufvud taget gått så pass hårdt åt
kapitalets intressen och visat så pass starka »statssocialistiska»
tendenser (det senare t. ex. i malmfälts- och
vattenfallsfrågorna), att den — såsom redan antydts — antagligen varit
fullt tillräckligt radikal för flertalet liberaler. Naturligtvis
har den emellertid varit alldeles otillräcklig för
socialdemokraterna, och det är en själfklar förutsättning för en sund
utveckling, att liberalerna ej gå i deras ledband. För
närvarande föreligga också så viktiga uppgifter särskildt på skatte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
