Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Dechargefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Konstitutionsutskottets dechargebetänkande vid 1911 års
riksdag kommer, tack vare frågan om flottöfningsanslagets
öfverskridande, utan tvifvel alltid att intaga en bemärkt
plats i raden af sina gelikar. Uppslaget är, som bekant, en anmälan
från statsutskottet — den första sedan 1851! En anmälan, där dock
redan statsutskottets män råkat i tvist på grundlagstolkningens område,
om huruvida de skola ingå i realpröfning af sin anmälans berättigande
eller, när helst ett anslag förmenats vara öfverskridet, blott expediera
uppgiften därom till konstitutionsutskottet. En anmälan, som, när
den byggts på sistnämnda teori, enligt statsutskottsreservanterna med
lika mycket fog kunde och bort ske ungefär hvarje år och i fråga
om en hel rad af anslag sedan åtminstone trettio år tillbaka. Faktiskt
skulle man nog kunna säga sextio år, d. v. s. alltsedan 1851; det är
således öfver ett halft sekels praxis som öfvergifves.
Äfven i det grundlagsvårdande utskottet själft, konstitutionsutskottet,
hafva synbarligen grundlagstvisterna fortsatts. Och en af betänkandets
intressantaste punkter är onekligen den uppseendeväckande debatt,
som fem reservanter inledt om utskottets befogenhet att öfverhufvud
till granskning upptaga protokoll i kommandomål äldre än det vanliga
granskningsåret — ty i ett sådant skulle öfverskridandet nu hafva
tillrådts — en befogenhet, som, hittills i teorin tämligen oanfäktad,
dessa reservanter nu på vägande skäl i detta fall bestrida. Äfven
andra konstitutionella märkligheter förekomma i betänkandet, såsom
t. ex. utskottsminoritetens åtgärd att vilja grunda en anmärkning blott
på studiet af ett kommandomålsprotokoll för 1909 utan samtidig
undersökning i hvad mån den föreliggande frågan berörts i samma års
statsrådsprotokoll — hvilka redan vunnit decharge!
Hvad själfva flottöfningsanslaget angår, har utskottet på goda
grunder afvisat anmärkningen. Det betonar först, att oförutsedda
omständigheter, som medföra att ett anslag blir otillräckligt, icke kunna
medföra ansvar för obehörig ämbetsutöfning. Endast om i detta fall
öfningarna medvetet planlagts så, att ett öfverskridande varit
oundvikligt, inträder skulden. Sistnämnda fråga diskuteras därpå från två
olika synpunkter. Om ett reservationsanslag uppfattas — hvilket
utskottet synes ha ansett vara det konstitutionellt riktiga — så, att det
gifna beloppet verkligen under anslagsåret skall stå till disposition
för det afsedda ändamålet — i detta fall 1,800,000 kr. för flottans
öfningar under 1909 — äro öfningar, som beräknats kosta högst
1,670,000, naturligtvis fullt befogade. Brister från föregående år få
nämligen under denna förutsättning icke läggas på det löpande årets
anslag, utan böra anmälas för riksdagen, dock först när deras belopp
bli fullt konstaterade, hvilket i detta fall först skett under loppet af
1910. Utgår man åter i fråga om reservationsanslag från den
fondteori, som förvaltningsmyndigheterna länge tillämpat och riksdagen
många gånger stillatigande godkänt, d. v. s. vill man lägga icke blott
behållningar utan ock brister från ett eller flere föregående år på
kommande års anslag, så måste rätten stå öppen att, såsom i detta
fall i någon mån skedde 1909, söka fördela en uppkommen brist på
[-Dechargefrågan.-]
{+Decharge-
frågan.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
