Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - »Europas synvilla» (Norman Angell)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En vederläggning af Norman Angell, som på mera pacifistiskt lagda
håll i vår press redan hunnit upphöjas till oomtvistelig auktoritet,
skulle nästan kräfva en bok, ej mycket kortare än hans egen. Här
därför allenast ett par principiella anmärkningar! Han har
naturligtvis rätt i det starka betonandet, att det nutida ekonomiska
samhällslifvet i synnerligt hög grad försvårar utbrottet af ett större europeiskt
krig, hvilket emellertid icke är någon nyhet. Och om först Europa,
senare världen i dess helhet, blott befolkades och leddes af kloka
ekonomiska arbetare, hvilkas enda lifsprincip vore skapandet af individuell
välmåga, då hade han kanske äfven rätt i sin förhoppning, att det
praktiska förståndet skulle reagera mot vapenäfventyr. Men för att
komma därhän måste han, som synes, ur sin kalkyl borteliminera
alla oberäkneliga inflytelser från håll utanför vår kulturkrets: ett
nyvaknadt Kina, en islamitisk eller hinduisk renässans ha ingen plats
i hans system. Han måste jämväl för Europas del stryka alla
impulser, som kunna komma från traditionell antagonism, rasfientlighet
eller trosmotsats — detta oaktadt all erfarenhet intygar sådana
inpulsers seghet och styrka midt under vårt »rationellt politiska
tänkande». Slutligen måste han totalt negera statens själfständiga
organism och specifika viljeyttringar: staten är för honom blott ett
tillfälligt konglomerat af stora och små kapitalister, som knyta sina
förbindelsen härs och tvärs öfver alla nationella gränser. Detta
fullständiga negerande af hvarje klart eller dunkelt fattadt statsmedvetande
och statsändamål är i själfva verket hans bärande tanke, väl
fullödigast uttryckt i det stående exemplet, att Tyskland intet skulle vinna
genom införlifvande af Nederländerna, ty tyska köpmän skulle ju i
alla fall ej kunna fråntaga holländarne deras rikedomar.
Norman Angell erkänner, att så länge »synvillan» kvarstår, är det
fåfängt att kort och godt afrusta; för egen del, skrifver han, »vill
jag inte yrka på reduktion af vår krigsbudget med ett enda pund.»
Men han söker en s. k. praktisk väg (s. 250) genom »sådant
samarbete mellan partier, som omfatta samma åskådning, att hvardera
parten erhåller full klarhet beträffande den andres mål och afsikter....
Något praktiskt medel borde finnas alt åstadkomma samtidig aktion,
samtidig röstvägran, då det gäller rustningar, med andra ord något
praktiskt utjämningssystem, så att intetdera landet genom denna
kampanj för rationell politik skall finna sig i en mindre gynnsam
ställning än förut.» Med bättre ord kan man förvisso ej uppvisa den
chimäriska grunden för förf:s framtidshopp. Ty dessa koopererande
parlamentariska antirustningsligor, hvilket obetalbart medel skulle de icke
erbjuda för en djärf och målmedveten politik att tilltrassla mindre
vakna grannars inre affärer samt att i ett kritiskt ögonblick utan egen
risk lamlägga de alltför godtrogna naborna!
Är det för att diskvalificera granskarna, som förläggaren prydt
boken med några kraftiga ord om den allmänna meningens
vilselöpande, tillfogande: »aber der Teufel lacht dazu»? Ja, nog nödgas
man le åt Norman Angeils välmenta sofisterier, och ett förlösande löje
är ju ofta den mest dräpande kritiken. Men det är knappast den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
